Augusti, i morgon september.

Jepp, så var våren och sommaren förbi...nu är hösten här. Jag skulle inte vilja kalla det sensommar.
Det känns så öken. Vi har haft fyra månader av vår och sommar. Nu är det åtta månader av kyla, av mörker, slask och snö framför oss.
Visst med positivt tänk, så kan det vara mysigt att tända ljus och se någon bra film. Eller som både min goda vän och dotter sa, hösten har ett bra och kul mode...
Fast nääääääääää jag gillar inte dessa åtta kommande månader. Skönt att börja jobba, då är det något som håller en uppe i höst och vintermörkret. Har dessvärre fört över min avsky för kommande månader på min dotter. Det är inget som jag är stolt över, fast ibland så kan man inte rå över att man tycker något är så trist.......

Jaja, har jag tagit mig igenom året som varit, så skall jag med glädje och positivt tänk ta emot hösten och hoppas att det finns något gott där till mig och mina barn...

Hmm lite luddiga rader, luddiga meningar..men tanken med texten var mer ett konstaterande. Hösten är här!

En vecka..

..kvar tills jobbet börjar.
Är blandade känslor, mest bra känslor.
Ska bli roligt att börja arbeta, roligt att få lära sig något nytt, roligt att träffa kollegor, det är lite som om livet kommer tillbaka.
Samtidigt så är tankarna på att gå upp tidigt, sminka och fixa varje morgon, hämta och lämna lillknodden hos dagmamman, inte lika roliga.
Tanken på att jag kommer tillbringa tio timmar i veckan till att åka kommunala medel inte det roligaste.

Krävs att den mentala inställningen är på topp, att man puschar sig själv till att göra något vettigt av de tio timmar man sitter "fast" i trafiken.

Känner mig dock tacksam och nöjd att jag har fått ett jobb, ett jobb som dessutom verkar bra.
En pusselbit på plats, bara det får göra att jag är nöjd.
En bit kvar att lägga innan jag känner mig helt nöjd, fast det är väl så, man kan inte få allt på en gång...

En låga av kärlek.

Du tänder en låga i mig, som varit slocknad länge.
Din röst är som sammet i mina öron, en lycka, en tillfredställelse att höra dig.
Jag vill veta allt om dig, jag vill lära känna dig så som bara älskande känner varandra,
jag vill vara en del av dig, så som du kommer bli en del av mig.
Mitt hjärta, min älskade i bland känns du långt borta, fast du är ändå så nära.
Du finns i mitt hjärta, det första jag tänker på när jag vaknar, det sista jag tänker på när jag somnar

Hockey...

Dejta...Som en hockeymatch, man kastar sig ut på planen.

Checkar motståndarna, har koll på sina medspelare.

Blir tacklad om och om igen, förhoppningsvis så faller man inte så hårt, utan kan resa sig upp efter varje stöt. Parerar, vänder sig om, gör ett dragskott, missar, på igen...

Yes , pucken in i mål!!! Skit oxå, underkänt...Ut på planen igen, trycks ner mot egen planhalva. Drar efter andan, hämtar nya krafter. Kämpar in i motståndarens arena, dribblar mellan olika spelare. Fram till mål. Skott. In i krysset!!!Äntligen, där satt den!


En bok, en mening om mitt liv.

Tänk om jag skulle ta och göra slag i saken...
börja skriva en bok om mitt liv, mina memoarer..
känns lite fånigt...för vem gör jag det?? Vem vill läsa en bok om mitt liv?

Jag tror inte att det är många. Fast jag tror det skulle vara en bok "för mig själv",
ett sätt att gå igenom mitt liv. Bra saker, dåliga saker, roligt som tråkigt.

Det är alltid nyttigt att ta sig tid för tanke och reflektion, något som jag missat mer eller mindre hela mitt liv, då jag gasat min Ferrari. Det som är skönt oxå om jag gör en bok för mig själv, det finns ingen tidspress, det finns inget rätt och inget fel. Det är bara mina egna tankar och ord som gäller, från början till slut...

Hmmmm, ja vi får väl se...men en tanke är det..

Pusselbit no1

Yes, där satt den. Första biten på plats.
Denna dag då vädret har slagit fram å tillbaka, precis som livet för mig senaste året, då blev det klart.

Jag börjar arbeta på Clear Channel, med utomhusreklam den 6 september. Oj, det bli omvälvande att börja jobba igen, efter snart åtta månader hemma. Fast roligt, himla kul att vara tillbaka till mediabranschen. Vilken lycka att åter igen ha kollegor, känns lite som om livet är på väg tillbaka igen. Förhoppningsvis så har jag lärt mig en hel del av dessa månader framåt , som jag kommer nyttja nu.

En lättnad, en tyngd som släppte idag. Pusselbit no 1 är på plats.

Är det inte så, att får man första biten på plats så brukar de andra bitarna komma strax efter?
Jag tror det, jag har full tillit till att livet kommer te sig toppen nu och framåt. Jobbar dagligen med den mentala inställningen, man kan påverka mer själv än vad man tror.

Livet är just nu oerhört spännande, är det för att man nått de berömda 40....?

som en bris...

som en bris smeker jag din kind, tar ett djupt andetag och njuter doften av dig.
Hjärtat vibrerar, slår ett extra slag.
Önskar du var här, att drömmen var sann. Du min älskade man....

Rosens blad

Rosornas blad är skira, doften är fantastisk.
Precis som kärleken, skir och fantastisk.

Lika vass och taggig kan blommans stjälk vara, man sticker sig utan förvarning.
Försiktigt försiktigt trevar man sig fram, rädd för att sticka sig på en tagg, rädd för att blomman vissnar.

Det krävs omtanke, omvårdnad, kraft och mod att våga sig fram, att se förbi taggarna. Ibland kanske man får sig en törn, men titta upp, se dig omkring. Vad är det du vill ha? Är det denna ros? Kan vi se bortom taggarna? lyfta fram de skira bladen, dra in doften och njuta. Njuta av att ha en ros, här och nu och hoppas att den är här för att stanna.


Kärlek

Kärlek vid första ögonkastet, existerar det?
En känsla av direkt samhörighet, en känsla av att vi mötts tidigare.
Är det ödet att vi träffats?
Jag njuter av dagen , av stunden , av timmen som jag får ha dig i mitt liv.
Lyckan av mobilen som piper och ett nytt sms från dig, med ord som jag tidigare i mitt liv bara drömt om.
Den enorma längtan och saknad när man inte får vara nära och ses så ofta som man vill, var kom förälskelsen i från?

Som min 17 åriga dotter sa, kärleken har ingen ålder, så sant så sant.

Fast av erfarenhet så vet jag att känslan, pirret och förväntan kan vara borta på mindre än en sekund. Därför är det extra viktigt att njuta av stunden, njuta av varje sekund..för man vet aldrig hur länge känslan finns här.

Vita rosor..

En bukett på dörren, nä ingen födelsedagsbukett som jag trodde.
En bukett fylld av förlåtelse och kärlek, en kärlek som aldrig kommer bli vår.
En kärlek mellan två personer som aldrig mötts, fast kärlek finns det, fast den är inte ämnad för oss.

Lika lycklig över dessa vita rosor, denna fantastiska bukett, det underbara personliga kort.
Lika sorgsen över att det aldrig blir vi...

Varför ska det vara så svårt?

Feghet...

att inte våga stå upp för det man sagt,
att inte dyka upp,
jag är SÅ less på fega personer, som dessutom inte har stake nog att våga ringa, utan skickar mess...

DET ÄR FEGHET!

Carpe Diem

Vad lätt det är att visualisera och drömma sig bort, att försvinna in ett förälskat tänk, utan att egentligen veta.
Att känna något, för någon, som du inte träffat.
Har aldrig i mitt liv fått så många kärleksfulla mail och mess. Var hittar han orden? Är nog once in a lifetime...
Jag njuter av varje sekund, varje mess, varje mail, varje samtal..............för erfarenheten är att det kan vara borta i morgon. Men jag njuter av dagen. Tänk om man alltid kunde göra det, bara ta dagen som den kommer....

I morgon så ska vi se vad som händer med luftslottet av mail och mess vi bygt upp under ett tag, när vi äntligen ses....ska bli så kul . Antingen blir det rosa fluffiga moln som i sagan, att dagen vi får tillsammans aldrig ska slut....eller så är det så att ganska snart, så tornar de mörka och mullriga molnen upp sig och man vill inget annat än hem....

Vem vet? Gäller att våga för att vinna och alltid ta tillvara på dagen.

Väntan...

väntan väntan..dags att köra ut Ferrarin nu. Jag längtar ut på vägarna igen, att få lägga i en växel, att sakta cruisa framåt i livet. Se vad det har att erbjuda, vilka möjligheter som ges och tas.

Nr 1 nu, att få ett jobb. Det är nära nu...så nära...väntan...väntan. Besked idag eller förhoppningsvis i morgon. Lycka om den pusselbiten kommer på plats. Om det inte händer, att det skiter sig....ja...då är det bara "kriga" vidare, söka mera jobb...Tids nog med envishet och målinriktan så kommer ett jobb bli mitt..

Väntan, väntan och förväntan, på torsdag kommer mannen med stort M till stan. Spännande, en nyfikenhet som stillas, vem är han? är han en pusselbit i mitt liv, eller bara ännu en som passerar utan att passa in?? Vem vet, jag vet i alla fall att man måste våga för att vinna..

Väntan på att ta tillbaka livet, att tanka ny energi, gasa, samtidigt vara oerhört medveten om var bromsen finns...
Utmaningen på denna resa är att behålla balansen, att alla däcken ligger på vägbanan...


En dikt till mig....från en man i cyberspace...

"En röst jag hörde, som mig berörde, som vandrade i min själ,
stannade vid mitt hjärta log och sade
-Kärleken är i bland en liten låga som behöver en liten vind
för att brinna och våga vinna över sina tankar"

Tack M, det värmde i hjärtat att veta att någon tänker och funderar. Jag kan bara hoppas...

Tillit...

Det pirrar till, förväntansfull, fast samtidigt skeptisk.

På något trist och tråkigt sätt har jag inte någon tillit till personerna på nätdejtsaiter....

Jag vet, jag varken kan eller ska dra alla över samma kant...men jag känner att jag blivit "blåst" ett flertal tillfällen, har jag varit naiv? kanske....fast jag försöker att inte lägga känslor och kraft i det här med nätdejting. Men ändå, när det känns i magen, när man går och hoppas och väntar, lite mysigt är det...

Det sista som överger en är hoppet....så jag fortsätter att hoppas lite till :-)


Sömn...

är trött å sliten, sov bara fem timmar i natt....hamnade i telefon, somnade sedan med ett leende på läpparna...men är det så att man blivit äldre, att man inte orkar så få sömntimmar??
Hmmm fick för mig att det var när man blev äldre som man sover mindre...
Nåväl, jag ska försöka kämpa mig vaken över tio slaget i kväll, sedan hoppas på en skön natt sömn..
Hoppas på att barnen är hemma, så man kan sova lungt. Att mobilen håller sig tyst (jag vet....man kan stänga av den....fast det är ju som att stänga av sin bästa kompis- det är svårt....). Hoppas på att lilla O sover hela natten och att jag vaknar pigg och utvilad i morgon :-)

Min Ferrari....

Det har varit en så nyttig resa för mig att varit hemma i snart åtta månader, att lära mig att ha tråkigt, att lära mig att bara vara. 
Jag har parkerat min "Ferrari", det har gett mig tid för tanke och reflektion, jag önskar att flera fick den möjligheten. Nu står den på parkeringsplatsen, däcken är nya, motorn tvättad. Motorvägen ligger framför, men jag väljer att ta innerfil denna gång. Att glida i dess skönhet, men samtidigt få möjlighet att "se" vägen, se kurvorna och avfarterna. Tidigare var det bara full gas, parerade kurvorna nätt och jämt, missade avfarterna och tog nya vägar.
Bränslet tog ofta slut, men fyllde snabbt på med nytt och körde som bara få kan och klarar av..

Jag har lärt mig och fått respekt för min maskin, min motor. Jag kan inte bara tömma den med bensin, jag måste fylla på oxå. Jag måste låta motorn vila i bland. Kanske stanna vid någon avfart, fundera och reflektera över vilken väg jag ska köra vidare på..

Jag ska försöka njuta av att jag har en inneboende Ferrari, och ta hand om den...som bara jag kan.


Väntan...

Tålamod...
Vänta...
Allt tar sin tid....

Shit vad jag inte gillar dessa ord/uttryck just nu.
Har jag inte väntat nog nu?
Sökt en herrans massor av jobb- jag vet- det är semestertider....
fast tänk vad dom kunde tjänat pengar på att jag börjat jobba redan nu!!

Hoppet....är det sista som överger en sägs det....
jo...det är nog så.

Varje dag HOPPPPPPPPPPPAS jag att någon kommer anställa mig, men fet lön ;-)
eller att MANNEN I MITT LIV bara är där............

som jag brukar säga.....Vad är en bal på slottet??


RSS 2.0