Ensam i själen.

Det var ett begrepp som slog till som en stormvind i höstas.
Att hur många nära och kära, hur många fantastiska vänner man än har...
..så är ensamheten i själen svårast att bemästra.

Den ensamhet som bara du själv och ditt inre måste bemästra.
Hur det sliter i dig och drar, åt alla håll, det gör ont..det finns ingen genväg,
du måste ta dig igenom på ditt eget sätt.

När smärtan, sorgen och ledsamheten är som värst då flyr jag...till min bästa och närmaste vän, som alltid finns där och alltid förstår.

Idag åker jag till henne..Tack för att du finns!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0