Lycka
Kanske man valt rätt för en gång skull?
Kanske jag skaffat lite vuxenpoäng nu när jag bytt jobb?
Tillbaka på gamla arbetsplatsen, det känns som igår som jag var där. Kan fundera över vad jag gjort de 14 månader som jag var därifrån..
Känns bra, skönt. Ett jobb som kräver sitt, men ingen som piskar i ryggen, ingen som ringer i en säljklocka, ingen som sitter och applåderar när affären är inne. Det är sköööööööööööönt. Att jag dessutom halverat min restid, det är fantastiskt. Spännande när man lär sig att reflektera över små saker, som ändå betyder så mycket.
Ferrarrin är parkerad, nu cruisar jag fram i stället.
Efter allt destruktivt dejtande, jagande efter Mr Right...Nu känns det som jag träffat rätt. Plötsligt vinner man, eller hur är det man säger? Nu har det gått så många veckor att man vågar känna, vågar hoppas att det här är han, mannen jag sökt efter de senaste åren. Mannen som får mig att le och skratta. Mannen som får mig att reflektera och fundera. Mannen som jag kan se en framtid med.
Ändå är jag så medveten om hur snabbt saker och ting kan förändras, hur snabbt en matta kan dras undan. Fast jag vet oxå att idag så kan jag hantera det. Jag är stark i mig själv, vilket jag inte var för ett år sedan.
Jag njuter av stunden, av dagen, av tiden jag får vara lycklig och glad. Att inte se någon som en självklarhet, utan istället få vara tacksam för den kärlek jag känner nu. Den kärlek och lycka som denna man ger.
Kan inte minnas när jag kände en sådan här balans tidigare i mitt liv. Livet är toppen!
Kanske jag skaffat lite vuxenpoäng nu när jag bytt jobb?
Tillbaka på gamla arbetsplatsen, det känns som igår som jag var där. Kan fundera över vad jag gjort de 14 månader som jag var därifrån..
Känns bra, skönt. Ett jobb som kräver sitt, men ingen som piskar i ryggen, ingen som ringer i en säljklocka, ingen som sitter och applåderar när affären är inne. Det är sköööööööööööönt. Att jag dessutom halverat min restid, det är fantastiskt. Spännande när man lär sig att reflektera över små saker, som ändå betyder så mycket.
Ferrarrin är parkerad, nu cruisar jag fram i stället.
Efter allt destruktivt dejtande, jagande efter Mr Right...Nu känns det som jag träffat rätt. Plötsligt vinner man, eller hur är det man säger? Nu har det gått så många veckor att man vågar känna, vågar hoppas att det här är han, mannen jag sökt efter de senaste åren. Mannen som får mig att le och skratta. Mannen som får mig att reflektera och fundera. Mannen som jag kan se en framtid med.
Ändå är jag så medveten om hur snabbt saker och ting kan förändras, hur snabbt en matta kan dras undan. Fast jag vet oxå att idag så kan jag hantera det. Jag är stark i mig själv, vilket jag inte var för ett år sedan.
Jag njuter av stunden, av dagen, av tiden jag får vara lycklig och glad. Att inte se någon som en självklarhet, utan istället få vara tacksam för den kärlek jag känner nu. Den kärlek och lycka som denna man ger.
Kan inte minnas när jag kände en sådan här balans tidigare i mitt liv. Livet är toppen!
Kommentarer
Trackback
