TACK VÄNNER FÖR ATT NI FINNS!

Jag är så oerhört tacksam och lycklig över mina vänner. E, fasiken, jag får tårar i ögonen. Hon är mitt allt. . I morgon är det midsommarafton, då kommer hon å sonen hit. Är så lycklig för det. Den kärlek och respekt jag känner för henne, det är som att ha fått en syster sent i livet. Sedan har jag min underbara Y, hon som alltid oavsett hur det är ställer upp för mig. En helt underbar kvinna, som träffat en helt fantastisk man. Det är så himla skönt att veta att dom finns nära,att dom alltid finns för mig. Dom är helt underbara. Är så tacksam. Sedan min älskade F, som funnits i mitt hjärta sedan gymnasiet, å vad vi gått igenom mycket tillsammans genom åren. Min kärlek för dessa vänner är outgrundlig, å jag hoppas att jag alltid får ha dessa människor omkring mig i mitt liv, tills jag blir gammal.

Vad vore jag utan mina vänner? Vilken tomhet, vilken sorg det måste vara att inte ha så fina vänner.

Trevlig midsommar


Dålig uppdatering....

Ibland så flödar orden, som en stril ström så kommer de bara.
Ibland är det som nu, det är fördämningar, kommer inga ord.
Därav den dåliga uppdateringen på bloggen.
Varit mycket veckan som varit, akut sjukvård för anhörig, trevligt sällskap på helgen.
Långa och djupa diskussioner med personer som står dig nära.
Skratt och glädje över att man är mitt i livet, när allt förhoppningsvis går åt rätt håll. Att man är mer rustad för både med och motgångar tackvare livserfarenhet.

Barnen kom idag. Det är då man vet vad som livet är.

Längtan till semester. Om två veckor ligger jag och min familj på playan i Bulgarien. Tack mamma, det är ovärderligt!

Äntligen

är sommaren här!
Skulle kunna leva med sommar året om. Jag älskar hettan som bränner mot huden. Strålarna som är starka så ögona kisar. Fåglar som kvittrar tidig morgontimme. Ljuset som är med hela dagen ända in på sena natten.

Helt plötsligt så blir det liv i varje hörn.  Barn ropar, leker, skriker. Grannar som sitter på sin uteplats och alkohol som flödar. Det är som om ingen vill sova, ingen vill missa dessa timmar. För man vet att det är så begränsad tid här som får njuta av det. Tid att ta tillvara på att utnyttja till dess fullo.

Sitter nu på min balkong, sippar på ett glas rosé och önskar att jag hade någon att skåla med!
Skål!


En orkan

Haft en fantastisk vecka på många sätt. Har dock legat däckad i dag med en gräslig nackvärk. Smärtan har varit grym, matat mig med tabletter..men vetetusan om det har hjälpt. Dottern har lagat mat. Tack..

Träfffade dock en god väninna igår. Vi pratade om livet som vi oftast gör. Hur olika vi människor är.
Ibland undrar man hur det kommer sig att man är så rastlös, att inget händer....fast jämför man med andra människor som har stiljtje för det mesta....med facit på hand så är det väl alltid något som händer och snurrar i våra huvuden..

Hon förklarade vänligt för mig att jag kommer aldrig vara en person där det slinker förbi en bris, vare sig det gäller relationer, jobb eller vad det kan tänkas vara..... När något händer mig så sker det med kraft, det är orkanvindar som blåser, vulkanutbrott som pumpar lava......och det stämmer nog.
Skulle nog önska att det var mer bris, men som hon sa, jag måste lära mig leva med mina orkaner, vulkanutbrott. Något roligt, något gott kommer det alltid med........tills nästa utbrott, nästa storm.

Så det är väl bara gilla läget. Ducka när man kan, följa vindarna nästa stund.


How wonderful life is while you´re in the world............

Texten till denna sång är så sann, så mysig, så romantisk, så allt. Ellie Goulding gör den grymt bra.

It's a little bit funny this feeling inside
I'm not one of those who can easily hide
I don't have much money but boy if I did
I'd buy a big house where we both could live

If I was a sculptor, but then again, no
Or a man who makes potions in a travelling show
I know it's not much but it's the best I can do
My gift is my song and this one's for you

And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that it's done
I hope you don't mind
I hope you don't mind that I put down in words
How wonderful life is while you're in the world

I sat on the roof and kicked off the moss
Well a few of the verses well they've got me quite cross
But the sun's been quite kind while I wrote this song
It's for people like you that keep it turned on
So excuse me forgetting but these things I do
You see I've forgotten if they're green or they're blue
Anyway the thing is what I really mean
Yours are the sweetest eyes I've ever seen


Här blåser just nu förväntans och förhoppningens vindar. Barnfri vecka i antågande. Antingen blir den ganska trist, elller så kommer den bli väldigt spännande å bra. Fast så är det, den som lever får se..Ska i alla fall bli oerhört skönt att arbeta kort vecka. Vilken lyx!!

Idag kommer min mor med man över på middag, är det minsta jag kan göra. Att bjuda min helt otroligt fantastiska mamma på middag, på morsdag.

Magic hands.....

Vilken man!
Tänk jag fick komma tillbaka till min rehabexpert, Niclas.
Vilken guru, gör underverk. Vi konstaterade att det nog var fem år sedan jag var där sist.
Det gjorde så onnnnnnnnt!! Jag svor mer än vanligt, samtidigt som det gjorde nytta. Han insåg snart att jag inte kom från ett kristet hem.
Avslutningen när han satte nålar, det var vidrigt...men när jag sedan fått behandligen så kändes det så mycket bättre..
Dessvärre blir det ju inte bättre när man kör igång som vanligt igen., så nu har jag intagit ryggläge i soffan..
Ser fram mot måndag morgon, då är det ny behandlingstid.....

Minnen

länge sedan vi såg
idag var det dax
som förut, fast annorlunda
mer äkta mer ärligt
Hopp om framtid
Hopp om gemenskap
En själsfrände som du är svår att hitta.

Själsfrände

Jag har tänkt mycket senaste dagarna på begreppet själsfrände, slog upp det på Google och hittade följande text av någon "Fredrik", som jag har fragmenterat ganska rejält..

Det finns ingen självklar och allmänt accepterad definition på vad själsfränder egentligen är. Vissa talar om själsfränder som den enda stora sanna kärleken, den vi alltid har drömt om. Vare sig det gäller en partner, en vän eller någon annan relation. 
Vad många ändå är överens om är att själsfränder krafigt påverkar ditt liv. En teori är att om man väljer att leva i ett förhållande med en av sina själsfränder så upplever man allt väldigt starkt. Inte bara vad det gäller kärlek, utan även alla andra känslor. Anledningen till den här intensifieringen av känslor är att vi ska lära oss mer och snabbare. Eftersom kärleken är så stark så klarar den även de allra svåraste delarna, som man gärna flyr ur annars. Detta gör livet mer intensivt och lärandet mer påtagligt. Tryggheten man kan känna i den starka kärleken kan också skapa väldigt stor frihet

Jag tror jag har ett par själsfränder i mitt liv. Det är en lycka att känna så. Samtidigt en rädsla för att det ska försvinna. Det är häftigt när det är två själar och en tanke.
Jag hoppas att jag behåller mina båda själsfränder livet igenom.


Uppförsbacke...

Känns som om jobbet just nu är en lång, seg, tung uppförsbacke........
Jag trampar ett steg fram och åker två tillbaka.
Länge sedan jag längtade så mycket efter en semester. Känns som om jag behöver
stanna upp, ladda batterierna för att sedan förhoppningsvis plana ut denna backa.

Glad att jag har personer i mitt liv, som gör att livet känns lättare , enklare och roligare.
Alla för sitt till för att man ska bli komplett. Vissa gör ny entré och visar upp positiva sidor som jag aldrig anade fanns. Hoppas att det är här för att stanna!

Härlig söndag

En av nackdelarna med att bo i lägenhet är att man blir ganska låst å instängd, till skillnad när man bor i hus.
För att få luft så krävs det att gå promenader, vilket inte är helt fel. Men att promenera en hel dag är väl måttligt roligt.

Kände att jag behövde göra något, komma ut i det härliga vädret. Bilen bråkar just nu, så min första tanke att ta mig till Vaxholm, sket sig direkt...
Nä, det fick bli att åka in till stan. Fick ett himla trevligt sällskap, vilket gjorde dagen ännu trevligare.
Vi tog en båt till fjäderholmarna. Vilken toppendag. Vi höll på att blåsa bort, men i lä så värmde solens strålar gott.
Hittade ett fik, ändrade plats tre gånger, tills vi hamnade i lä. Där satt vi, pratade om ditt å datt. Iaktog andra personer som passerade. Såg på amatörer som skulle lägga till sina båtar. Skönt, härligt. Varför jobb i morgon?
Sämre än så här kan man ha det:-)

Tack R för en himla trevlig dag!



Förlossnings fenomenet......

Jag träffade några av mina fantastiska vänninor igår. Vi hade en toppentrevlig kväll.
En av tjejerna blev mamma för första gången, ca två månader sedan.

Något som jag tycker är spännande och intressant, fenomenet, det är hur alla vill prata om sina förlossningar. Oavsett om det var nyligen , eller många år sedan. Jag förstår inte riktigt det. Alla detaljer upp på bordet, å då pratar jag in i minsta detalj. Nog för att det är fantastiskt att få barn, men att avhandla förlossningen i minsta detalj.....nä jag förstår inte det riktigt. Är också som om alla har ett inbyggt behov av att prata av sig om den..

Ja...ja...är kanske lite okvinnlig, som inte begriper mig på fenomenet. Fast ganska roligt är det att se hur alla kommer igång och brinner för att prata detaljer...

Bara en reflektion en solig, men blåsig lördagseftermiddag....


Rödluvan i modern tappning...

I den fashionabla lägenheten så gjorde sig Rödluvan redo för att gå hem till sin mormor.

Den nätta , lätt transparanta klänningen följde kroppens kurvor. Rödluvan drog bak sitt kopparfärgar hår med handen och satte fast det med ett gummiband i nacken.  Ett lätt drag med läppstiftet över den plutiga munnen, så var färgen på plats.
Från nedervåningen  så ropade Rödluvans mamma:

-gumman, glöm inte att ta med mitt kontokort! Du måste ta ut pengar till mormor på bankomaten, så hon kan sticka till hemtjänsten lite pengar. Ta med en flaska vin till mormor också , så hon får en trevlig fredag kväll.

- Ja, mamma, jag fixar det, svarade Rödluvan.

Klackarna smattrade när hon med lätta steg tog sig ned för trappan.  Dörren var gedigen och tung, huset där hon bodde var från sekelskiftet. Vägen till mormor var inte lång, men det var många korsningar och gatuhörn som skulle passeras.

Solen bländade denna härliga försommardag. Rödluvan tog fram sina Gucci glasögon, som skyddade mot de starka strålarna.

Över sin vänstra axel så bar hon en exklusiv  väska från Dior, endast det dyraste var gott nog för Rödluvan. Hon svängde ut stegen på Grev Ture gatan, för att hitta en bankomat i närheten. Lunchrusning,  fullt med folk på stan. Ögon som man flyktigt mötte, kroppar som stötte ihop.

Där i korsningen Kungsgatan/ BirgerJarlsgatan såg hon den välkända bankomatskylten.

Hennes flinka fingrar grävde i den röda väskan tills hon hittade vad hon sökte. Plötsligt såg hon sig omkring. Var hade alla människor tagit vägen? Var alldeles tomt kring henne, men hon kände sig iakttagen, var det någon som följde efter henne…

Bakom fasaden stod han, såg hur hon kom trippande fram till bankomaten. Vargen var slug. Han visste att han måste vara diskret så att han inte skrämde iväg henne. Hans grova händer och maskulina överarmar drog mer än en blick till sig.  Ögonen var intensivt blå, så blått som bara havet i Grekland kan vara. Hans hållning var avslappnad, men ändå avvaktande.

Hans ögon klädde av Rödluvan med blicken. Hon var nog det vackraste som han sett. Hennes flammande hår,  de gröna ögonen som borrade sig fast med blicken.  Nej, skärp dig nu, sa han till sig själv. Bli inte förblindad av hennes skönhet….

När Rödluvan tagit ut pengarna, såg hon sig om igen. Märklig känsla , lite oro i magen. Hade någon sett koden till bankkortet? Nä, inbillning såklart.  Kungsgatan fortsatte hon upp. Ständigt mötte hon sin spegelbild i skyltfönstren. Ville vara säker på att håret låg rätt och att klänningen gjorde sitt jobb.

Hon fortsatte över kungsbron, på väg mot Kungsholmen. Det var många som gick åt samma håll, fast obehagskänslan fanns kvar.

Vargen låg henne tätt i hälarna. Han döljde sitt ansikte bakom ett par Ray Ban, hade en tidning i handen som han låtsades läsa samtidigt som han följde efter henne.

Äntligen framme. Rödluvan knappade  in portkoden som hon kunde i sömnen. Hennes mormor stod henne oerhört nära. De hade alltid haft en fantastisk fin relation. Fast på senare år så hade mormor blivit en klen kvinna, hon hade slitigt hårt i många år, nu fanns inte mycket ork kvar.

Hon vred sin nyckel i låset och öppnade dörren.

-Hallå mormor, det är jag, Rödluvan

-Hej mitt kära barn, jag ligger i sängen. Kom in.

Rödluvan gick igenom den lilla trånga lägenheten.  Väggarna gick i brunt och beige. Det var trägolv i alla rum. I sängen låg hennes fantastiska mormor. Hennes hår var ljusgrått och upplagt på spolar. Ögonen var pigga bakom det rynkiga men rara ansiktet.

Precis när hon kom in i sovrummet, så ringde det på mormors dörr.

-Mormor, väntar du besök?

-Nä, bara att du kom mitt kära barn.

-Kan det vara hemtjänsten som är tidig?

Rödluvan fick en känsla av att något inte stod rätt till.Hon gick fram till ytterdörren. Tittade igenom kikhålet för att se vem som stod där. Utanför stod en man som hon aldrig tidigare förut sett. En hårslinga ramlade ner över ögonen, hon drog snabbt bort den med handen.

-Mormor det är en ung man som står här utanför.

Åter igen ringde han på ringklockan.

Vargen vred sig utanför dörren, måtte hon öppna dörren. Visst var det rätt dörr? Han skulle aldrig glömma denna vackra kvinna, han måste få ett ord med henne….kosta  vad det kosta vill…

Sakta vred hon om låset och smög upp dörren. Innan hon hann reagera så var mannen inne.Rödluvan skrek till och innefrån rummet så hördes mormors frågande röst.

Mannen såg bestämt på Rödluvan och skulle precis säga något, när mormors röst dog ut.Hon struntade i mannen och sprang in i mormors sovrum. Hennes ögon var blanka och blicken tom.

-Jag tror att hon fått en hjärtattack sa den främmande mannen, som var sagans varg.

Rödluvans tårar rann nedför de rosiga kinderna.  Vem mannen var och vad han ville var helt ointressant. Nu gällde det att skaffa hjälp till mormor så snabbt som möjligt.
-Ring ambulans, beordrade han Rödluvan, samtidigt som han slet av mormor det blommiga nattlinnet. Snabbt så började han med hjärt-lungräddning för att få liv i den gamla damen igen.

Efter något som kändes som timmar, men bara var någon minut, så fick mormor tillbaka sin färg i ansiktet. Hon slog upp ögonen och tittade på mannen som just räddat hennes liv.

-Vilka blåa ögon du har, var de första ord som kom ur den äldre kvinnans mun.

Vargen log -Det är för att jag skall kunna njuta av skönhet bättre, svarade han och log snett mot Rödluvan.

-Vilka starka armar och grova händer du har, var det andra som föll ur mormors mun.

-Det är för att jag ska kunna rädda äldre damer från att döden nå, samt få hålla om vackra kvinnor få.

In rusade ambulanspersonalen. Med en yrkes skicklighet som få, så var mormor snabbt på en  sjukhusbår.  Rödluvan som bara iakttagit mannen kände sig oerhört tacksam och glad för hans snabba insats. Men vem var han som bara trängt sig in i mormors lägenhet?

Innan ambulansen for iväg, så lämnade mannen en lapp med ett nummer i Rödluvans hand.

-Ta hand om din mormor. Ring mig någon gång, så ska jag förklara vad jag gjorde i din mormors lägenhet………

Sirenerna slogs på. Rödluvan tittade efter mannen som stod kvar på gatan när ambulansen rullade mot närmsta sjukhus.  Så var mannen borta ur hennes synfält……….


Frukostvanor

Middagar och luncher är vi noga med. Där ska det vara ombytligt. Pasta till lunch. Potatis till kvällen.
Dottern tillhör en annan klass, hon har svårt för rester. Dvs äta samma mat dagen därpå.

Frukost är det något helt annat med. De flesta av oss vill äta lika frukost varje dag. Minns när jag var liten att pappa alltid, varje dag oavsett vilken dag åt Cornflakes med mjölk och sylt. Kan inte minnas att han ätit någon annan frukost.

Jag har blivit likadan själv. Två knäckemackor med ost på, sedan te till. Inte vilket knäckebröd som helst heller. Det ska vara "Frukost" brödet. Dottern...........ja hon äter nog ingenting...oftast. Mellansonen alltid o´boy och macka, så även den lilla...

Konstigt att man är sådan. Att det man saknar mest när man är utomlands, är denna "standard" frukost...


Tänkvärt..........var ett år sedan jag skrev......bilvård

Jag har parkerat min "Ferrari", det har gett mig tid för tanke och reflektion, jag önskar att flera fick den möjligheten. Nu står den på parkeringsplatsen, däcken är nya, motorn tvättad. Motorvägen ligger framför, men jag väljer att ta innerfil denna gång. Att glida i dess skönhet, men samtidigt få möjlighet att "se" vägen, se kurvorna och avfarterna. Tidigare var det bara full gas, parerade kurvorna nätt och jämt, missade avfarterna och tog nya vägar.
Bränslet tog ofta slut, men fyllde snabbt på med nytt och körde som bara få kan och klarar av..

Jag har lärt mig och fått respekt för min maskin, min motor. Jag kan inte bara tömma den med bensin, jag måste fylla på oxå. Jag måste låta motorn vila i bland. Kanske stanna vid någon avfart, fundera och reflektera över vilken väg jag ska köra vidare på..

Jag ska försöka njuta av att jag har en inneboende Ferrari, och ta hand om den...som bara jag kan.

Kallas bilvård........


TRÅKIGT!

Trist, uttråkad....soffan har nu varit min vän senaste fyra dagarna och jag ser ingen ljusning.
Ska träffa vänner i morgonkväll är tanken. Måste jag fixa det!! Jag ruttnar bort här i min ensamhet.
Det ges mycket tid till tanke och reflektion när man ligger här och stirrar upp i taket. Jag önskar att jag blev klokare av dessa tankar. Fast jag kommer ingenstans. Så mycket jag skulle vilja ha fix i livet. Ibland tror man att man har det, sedan så är det väck...Bara börja från ruta ett igen.............
Det är TRÅKIGT att börja från ruta ett om och om igen. Fasiken kan man inte hoppa över några steg. Rita en måltrappa, sätta visionen och sedan hoppa över lite?

Nä....jag vet, det går inte..Bara ta den hårda vägen igen. Börja i botten av uppförsbacken, ta ett steg i taget och sakta söka efter målet.

Men kan åtmintsone min j...a nackvärk ge sig då..............sen får jag väl börja klättra uppåt igen.


"Flersam"

Soffan har idag varit min bästa vän.
Jag har legat där sedan igår mer eller mindre, med en nacke som inte slutar värka. :-(
Det är tyst hemma, bara en tv som går. Pratat med en god vän i telefon, det ger energi.
Hela jag är tvåsam, eller flersam...kan man säga så? som min dotter som inte heller tycker det är kul att vara själv. Fast visst kan det vara skönt ibland att vara själv.....men bara ibland :-)
Tack för vänner, internet, tv, radio....saker som hörs och händer!

Fram för mer flersamhet i livet


Så....

...ny barnfri vecka framför sig.
Kommer vara tomt och konstigt. Blir helt ensam nu. Inte van.
Dottern har bott här på heltid sedan februari, haft en trevlig man vid min sida samtidigt.
Fast ibland så är det förändringarnas vindar som blåser och de blåser nu.

Jag är vid gott mod och tror man lär sig något av allt och alla. Förhoppningsvis så blir det ljumma, smekande vindar, som lyfter mig mot skyarna. Även om det kanske tar sin tid.
Veckan som kommer får vara en vecka av tanke och reflektion, en vecka att stanna upp och se sig omkring.

Kommer såklart att sakna mitt sällskap, men nu får jag vara mitt eget sällskap. Jag får åter igen lära mig gilla det och göra det bästa möjliga av dessa dagar. Tids nog kommer min tid...

Tack till mina fantastiska vänner som finns i med och motgång!


Skriva...

Tankarna snurrar. Hjärnan känns som ett virrvarr.
Vad ska jag göra, var ska jag lägga tankarna?
Fram med datorn, skriv ner tankarna, skriv mera mera mera

Promenad

Ännu en helg till enda.
En fin men annorlunda helg, my love har flyttat i helgen.
Har fått möjlighet att träffa hans föräldrar, vilket var jätteroligt, då dom bor en evighet i från Stockholm.

Idag har jag hunnit med promenader vid två tillfällen. Den ena tog jag själv, Iphonen på med musik i öronen.
Tog mig ner till vattnet, det var spegelblankt, "ankorna" lekte i vattnet. Många låg på klipporna och lapade sol. Tänk det är som om hela sverige vaknar till liv efter en lång dvala, när solens strålar börjar värma.

Njöt sena eftermiddagen på min balkong, där det för engångs skull inte blåste. Helt otroligt skönt. Efter 30 minuter så insåg jag att det var dags att trycka på solkräm för första gången iår.
För första gången i år var även bikinin på........hmmm himla tur att det inte är någon insyn på balkongen, då man är både blek å fet.

För att vara lite duktig så tog jag ytterligare en promenad med min fantastiska dotter. Så himla roligt nu när hon blivit nästan vuxen, man kan prata och diskutera på ett "vuxet" sätt. Kan inte låta bli att förundras över hur stor hon har blivit. Vad mycket hon har hunnit uppleva trots sin ringa ålder. Både bra och dåliga saker.

I morgon jobb igen. Inte så himla taggad. Just nu känns det som om ingen vill vare sig prata med mig, eller träffa mig innan sommaren. Så nu gäller det att vara extra kreativ i tanken för att få in affärer och att få dagarna att gå.


Soffa

Fredagkväll.
Avnjöt en middag hos min mor. Gott , trevligt.
Pratade lite med ett par av mina barn.
Suttit här i soffan, chattat, sett tv.
Saknar min älskling, snabbt vänjer man sig.
Men i morgon ses vi, då är det flyttdag för honom.
Skall bli mysigt även om det är jobb att bara ses.

Soffan är en kär plats, en plats att slöa i, en plats att prata i, en plats att kramas i.
Älskade soffa. Varför är det fläckar på dig??
Tidig kväll i kväll.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0