Antal klick..

Fick höra av min goda väninna att det krävs 12 dejter innan det klickar.
Puh, hur ska man orka?
Är det bara att beta av dem en efter en, oavsett vem dom är?
Undar om det där med 12 dejter även gäller på speeddejting? Isåfall vore det toppen.

Skulle träffa en kille idag som det klickat med i telefon. Vi har pratat bort SÅ många timmar kring jul. Inte alls den typ jag trodde att jag skulle fastna och klicka med, men det är något speciellt..Vi höll upp kontakten ett par månader för att det skulle bli så tufft att bygga på distans..Men så igår..så satt vi där igen och pratade bort två och en halvtimma. Bestämde att vi skulle ses i dag. Det är perfekt nu när man är hemma, flexibiliteten..

Vaknade av ett mess i morse strax innan 06:30, han har fått kalla fötter...vill inte ses redan...puh...

Innebär det att jag måste börja från början med 12 nya dejter??

Hallå prins charming, du som inte vill annat än att överösa mig med komplimanger, kärlek och presenter. Var är du ? Varför står ni inte på rad?

Kanske krävs en annons i kvällspressen...mamma till tre barn söker ;-)


Dejtsaiter = minisamhälle!

Puh har hängt på ett par dejtsaiter nu i tremånader.
Ganska intressant om man ställer sig "utanför" och tittar in.
Vad är det för något, egentligen??
I min värld så är det ett minisamhälle. Det finns allt och alla samlade under ett tak.
Långa, korta, tjocka, smala, svarta, vita, gula, unga, gamla.
Svaga, starka, psykopater, gifta, singlar. Alla har vi olika tankar och olika syften till varför vi är där.

Förutom vi som finns där så är det så att det dessutom sitter ett antal personer och tjänar pengar på vår ensamhet och olycka. Där erbjudande om att få trisslotter eller vad det nu kan vara bara man förlänger abonemanget. Nu finns det mig veterligen en sait som inte tar pengar, som inte är kommersiell. De tjänar pengar på sina banners. Vore det inte något för de andra saiterna också, ta bort abonemangskostnaden, ta bort merförsäljningen.

Tillbaka till forumet. Hur svårt ska det vara att få det att klicka med någon? Vi sitter så oerhört många ensamma personer i vårt avlånga land..frågan som maler är åter igen. Hur svårt kan det vara?

Till en början hade jag nog gott hopp. Hallå , bor ju in storstad..där 58 % är singelhushåll. Fast jag inser att ju längre tiden går, destå mer kräsen blir man. Förutom att man ska klicka kommunikativt och värderingsmässigt, så nog sjutton måste utseendet ha något som gör att man fastnar. Det är bara bullshit att säga/skriva att det inte spelar någon roll. Puh. Tror inte ett smack på det. För finns det inte någon attraktion.......nä..........det går inte..

Återkommer nog i flera inlägg om minisamhället. Nog för nu!


Middagsgäster- tankar om singelliv på helgen..

Underbara dag.
Monsterfilm på högnivå med smågodis till. Kan det bli bättre??

Fixat en kanonmåltid som bara väntar på att bli serverad.
Kycklinggryta med vittvin, kycklingfond, kryddor, serveras tillsammans med rotsaker i ugn. Vi kommer att avrunda med en hallon pannacotta..

Gossen sitter vid tv:n en stund och laddar inför kvällen med sin kompis. Härligt med denna förväntan och längtan efter sin goda vän. Jag känner likadant Glad vuxensällskap en helgkväll tillhör inte vanligheterna sedan man blev singel. Sorgligt men sant.

Tänk vad livet blir annorlunda när man är ensam. Jag lever SÅÅÅÅÅÅåå mycket hellre i denna ensamhet ensam, än ensam i tvåsamhet. En tvåsamhet där det saknas respekt och tillit. Det kan jag vara förutan.
Det är hemskt och egosistiskt att säga, men vad jag är glad att jag har relativt nyseparerade kompisar, som förstår precis hur det känns. Där man vet att man alltid kan ringa, stör aldrig mitt i någon familjestund. För hur det än är så drar man sig för att ringa till vänner med familj under helgerna, vet ju själv hur det var. Mycket fokus på familjen på helgen, det är oftast den enda tid man har att vara tillsammans allihopa.

Love, peace and understanding

Gör det idag! Vem sa att livet skulle vara lätt??

  • Ring vännen som ni tänkt på så länge, men inte hunnit..
  • Se på dig själv i spegeln och säg, "du är ganska ok ändå"
  • Boka in dig på resan som du funderat på en längre tid.
  • Är arbetet tungt/tråkigt, börja titta efter ett nytt jobb redan idag, förbered cv och presentation, samtidigt som du funderar över vad det är med ditt nuvarande jobb som är tråkigt/tung.
  • Går du förbi en hemlös, lägg en slant till dem, du mår bättre efteråt..Det är inte det stora utan det lilla som räknas.
  • Är du lite osams med någon, red ut det i dag. Var den som tar initiativet till det.
  • Tala om för de som står dig nära att du älskar dem, och varför.

Det är idag vi lever, i morgon vet vi inte. Ta tillvara på dagen- Carpe Diem.
Ingen gör jobbet åt dig, resan får man göra själv, man kan ta hjälp av andra fast hela ansvaret på Egen lycka och tillfredställelse ligger hos en själv.

Tänk Rätt Mental Inställning. Alltid!! Det är svårt, men vem sa att livet skulle vara lätt??

Se hela bilden


Superkvinna!

In i köpcentrumet för att få lite tid att gå på dagen. Ett centrum som det alltid är lugnt i oavsett lön, mellandagsrea..men det finns allt.
Vet att det finns en liten "lekhörna", vilket kan passa en förskyld knodd när det är grått ute och snön öser ner.

Går in i en skoaffär för att växla till tiokronor, knodden vill åka helikopter. Visar sig att dom säljer ut skor, kvalite hög, som klädernas P & P. Tjejen som står därinne är pratsam, glad , framåt och trevlig.
Ibland är livet konstigt, men helt plötsligt så vet jag så mycket om henne. Hon pratade på men inte på ett påfluget sätt. Vi påminnde om varandra. Kvinnor som alltid kör i 190, samtidigt som man ska ha koll på jobb och karriär, så ansvarar man för att ekonomin går ihop, att barnen mår bra och får sitt, att man dessutom har en man som man blir mer och mer irriterad på, som egentligen inte tillför något mer än att vara en rolig "lekpappa", eller som jag brukar kalla det för. Mannen är ett "bonusbarn".

Hur fixar kvinnor som oss att hamna med den typen av män?

Den här superkvinnan hade sex barn, hon såg riktigt bra ut (men det ingår i konceptet när man kör Ferrari...)
Jobbade varje dag (för att det skulle gå ihop hemma, hennes man tjänade betydligt sämre)
Ett av barnen hade ett handikapp som innebar att han måste opereras en gång i halvåret i minst tio år (hur påfrestande är inte det?)
Båda hennes föräldrar var sjuka i cancer (är inte det övermäktigt?)
Hennes vänner hade talat om för henne att hon kommer köra sig i väggen (där jag är ungefär..) Vi pratade en heldel, hon hade inte någon koll på hur man bromsar. Jag vet, det är SÅ svårt när man gasar hårt, får man motstånd så väljer man bara en ny väg och trycker lite till på gasen. Då slipper man stanna upp och reflektera.

Jag kände med denna kvinna. Hon var snygg, smart , framgångsrik (hennes butik var den i sverige som gick bäst), men få såg hennes egentliga jag. Jag tror inte ens att hon själv vet vem hon är, hon gasar i från sig själv. Jag är så glad att jag fått möjlighet att bromsa in. Stanna upp, reflektera.

Hon gav mig sin mailadress när jag gick. Vi fick en connection, nu ska jag bara fundera på vad hon kan tillföra mig, så jag inte gör som jag alltid gjort- går in och hjälper och stödjer annan på min bekostnad.

Det var ett häftigt möte, med en superkvinna!!

Min värld- en bergodalbana..

Det är som en bergodalbana. Ena dagen går det uppåt, man lutar sig lätt tillbaka, njuter av utsikten, känner vinden smeka som en bris i ansiktet. Himlen är blå, solen skiner. Fåglarna passerar på ett alldeles lagom avstånd. På håll ser man några stackmoln, formationen ser ut som ett älskande par..

Helt plötsligt!!, utan förvarning, vänder vagnen ner. Ett sug i magen, tårarna rinner. Ensamheten blir tydlig. Kraften som trycker tillbaka i vagnen är hård och brutal. Jag är ensam, jag är den enda, i den enda vagnen. Himlen är svart, regnet står som spön i backen. Ta mig härifrån, nu, jag vill inte åka längre.

Sakta så planar vi ut, resan är slut för denna gång. Fast jag vet att bergodalbanan kommer och går. Jag föredrar uppförsbackarna......




Den lilla sjöjungfrun,

Tänk..det var många år sedan, men nu idag så är min lillknodd hemma och sjuk, vi har letat i gömmorna och hittar många böcker efter de stora barnen.

Läser "Den lilla sjöjungfrun", när jag kommer till slutet så slås jag av en tanke..
Tänk när man var i den åldern då man trodde på lyckliga slut. När prinsen går genom eld och över vatten för att få sin älskade, till vilket pris som helst.

Vilken flopp. Hallå! Var är ni prinsar?? Jag kan nog ta på mig en klänning, pluta lite med läpparna och se söt ut som sessorna i sagorna, bara det kommer en prins.
Det är hårt att inse att är det är sagor, att man tvingas inse att det är bara fantasier..för inte finns det prinsar. Samhället är uppbyggt av ett antal grodor, och lika många paddor... en kyss hjälper inte heller...

Åt skogen med Snövit, Törnrosa, Askungen och alla andra sagor där prinsarna kommer och räddar sessan på slutet. Lika bra att inse att jag är och förblir häxan som sitter singel i förorten, men mina lärljungar (barnen, shit hur ska det gå för dem??)

The End


Relation i siffror...otrohet...


(en repris från tidigare blogg.., väl värd att ges till nya läsare;-)

Fick en tidning ev en god vän i går..hon sa tror du kan hitta en hel del som är intressant där..
Hmm intresseant, sorgligt, skrämmande...hur sverige ser ut..
I sverige är det 46% ensamhushåll, varav 58% av ensamhushållen ligger i stockholm.
Oj det är mycket...
Sen kom en till tanke..Otrohet..vilket jag är helt emot..för jag tror inte på att bygga en relation samtidigt som man är med andra..
Har hört en siffra att 40%- 50 % har någon gång varit otrogna i en relation..

Säg då att i 42 % av hushållen i stockolm bor man tillsammans med någon. Är då 40 - 50 % otrogna någon gång..av dessa 42%....så är det inte många kvar som lever i en i mina ögon lycklig tvåsamhet....


Dagens hjärtan!

Det får bli mina barn. Har haft en mysig och uppskattad middag med alla barnen.
Hade färsk pasta med fläskfile i en gräddsås baserad på oxfond och rödvin...mums...
Ett par timmar innan middag så grundade jag med årets första och kanske sista semla. Det var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ gott, men det sätter sig som envisa handtag runt midjan. Trist.

Tror inte att man som singel kan låta bli att bli påverkad av "alla hjärtans dag", på ett eller annat sätt. I varenda radiokanal så är det "Alla hjärtans dag helg". Romantiska hälsningar. Vinster till kärlekspar som berättar hur dom träffats. Skicka in bilder från bröllop. Det är intressant att freflektera över det, saker som tidigare varit självklara i mitt liv. Även om jag aldrig egentligen firat alla hjärtans dag, så har man ändå aldrig varit singel.. skumt.

En viss sorg, en viss saknad efter "någon". Någon som väntar och längtar efter en. Någon att krypa upp med i soffan, se en film tillsammans. Öppna en flaska "bubbel", skåla för oss. 

Det är ändå skönt att veta, jag är inte själv. På många ställen så sitter vi, alla med samma tankar, alla med samma känsla, samma sorg.

En extra tanke till oss i kväll.


Singel....på alla hjärtans dag!




Tänk den 14 februari 2010, den första gången sedan jag var 15 år så är jag singel på alla hjärtans dag.
Det som är fantastiskt är att jag är inte ensam, jag har framförallt mina barn, min familj och alla mina fantastiska vänner, för vem vore jag utan alla dessa i min närhet??

Jag är ute på ett par olika dejtforum, kan inte sluta att fundera och reflektera över hur många ensamma människor det finns där. Personer som inte har några vänner, kanske ingen familj, som "hänger" där dag efter dag, månad efter månad, år efter år......

Det är som ett mini samhälle att vara och "röra" sig på dessa sidor. Jag brukar uttrycka det som att det är som en gott och blandat påse. Det finns någon /något för alla. Mycket surt och salt och lite sött...
Jag som levt i en "skyddad" värld mer eller mindre sedan jag var 15 år och fast i relationer ser med granskanade ögon på hur dessa forum funkar. Vad det är för typer som är där. Vilken är koden för ett bra bemötande?

Vissa ensamma desperata själar lägger upp sitt mobilnummer i presentationen, samtidigt som de skriver.
"-Varför vill ingen träffa mig?? Ring mig! Jag tycker om alla!!"
Andra skriver, fast att jag varit tydlig i min presentation att jag är ute efter ett seriöst förhållande.
"-Vill du träffa mig och ha sex ikväll"
Det är då jag funderar på om jag varit otydlig i min presentation......Häromdagen så fick jag ett annat mail...
"-Jag är 45 år , ingen sexuell erfarenhet, fast det kommer nog gå bra ändå"

Jag är ändå optimistisk, jag har träffat några som verkar helt ok, sedan ska det till att klicka oxå vilket kanske inte är det lättaste när man har en hel hög med krav som bara måste stämma. Fast vem vet hur alla hjärtans dag 2011 kommer att se ut?

Hoppas att ni alla får en fantastisk Valentine Day!!


Nyare inlägg
RSS 2.0