mammatilltrebarnsoker

Tänk, när man äntligen känner YES!! en attraktiv man, vi pratar på samma sätt och det känns som om det kan vara något. DÅ blir man dissad, pga tidsbrist..

I min värld växer inte dessa män på träd, så det känns tungt...tung att veta att det bara är att kasta sig ut igen i denna brokiga djungel.

....tickar på...ibland är det grymt ensamt och segt..
Inga kollegor, ingen partner...men tack o lov för vänner , nya som gamla..
Tiden har försvunnit känns det som och inte mycket har hänt. Våren kommer med ljuset, blommorna och grönskan. Underbart, fast saknaden av hus och tomt blir mer märkbar.
Vad gör man när man bor i en lägenhet och solen gassar ute..Jo, ut å gå kan man alltid göra, fast inte hela tiden?
Känns sådär kul att sätta sig på en bänk å gassa sol..Hmm..ja det är väl ovanan, fast man vänjer sig säkert vid det oxå.

Idag är barnen här. Så skönt!! Då händer det något, då blir det engagemang och middag lagad. Tänk vilken himla tur att man har dom små trollen. Jösses vad trist det blivit annars.

Vilken fredag. Solen sken när jag steg upp i morse.
Laddat om hjärnan för en ny dejt..denna gång var jag tom lite nervös, för jag fick en känsla innan att det här kunde vara något...Hmm det är kanske så man ska känna när man går på dejt?? Inte bara som jag gjort ibland, träffa någon för att man är lite uttråkad och kanske kommer förvånas av glädje eller av panik...ta mig därifrån...

Träffade mannen ifråga på en lite exklusivare lunchrestaurang i utkanten av staden. Först snabb inspektion, jepp han såg trevlig ut, motsvarade bilden..Dessutom klädde han sig grymt snyggt, ett stort plus där!
Jag var extra glad för han hade tagit initiativ till att boka restaurang och valt, skönt, en man som har driv.
Vi satt i ca två timmar å pratade om allt och ingenting, lättsam man, sunda tankar och värderingar. Han gillar att resa, ytterligare ett plus..Kändes trist att skiljas, vill lära känna honom mera nu...

Han sa att han skulle höra av sig efter helgen..Jag hoppas det! Nu är ju nästa tanke som är ofrånkommlig....Är han intresserad av att ses igen? Tyckte han att det var lika trevligt som jag? Hmm åter igen...Det är tiden som får utvisa. Jag hade i alla fall en topptrevlig dejt och jag hoppas på fortsättning!

Jepp, nu har jag gått hemma ett tag...
Städat där jag inte brukar städa, som en kompis till mig sa "-det kommer aldrig vara så rent hemma hos dig igen"...stämmer nog..

Är så glad att jag har en av mina bästa vänner hemma med barn, idag fick jag en kanongod kopp med kaffe och nybakta bullar. Det är lyx i vardagen.

Jo, jag hänger kvar vid träningen, har årskort nu, då kan jag inte banga..Sedan så är det intressant när man nätdejtar, vilket intresse det finns för träning...Tränar man något, är man någon känns det som....så det är väl tur att jag börjat träna då!

Konstigt hur man startar om hjärnan om och om igen på nya dejter. Denna vecka har jag nog ett par stycken i alla fall. Varje gång så måste man gå dit nollställd, inga förväntningar eller förhoppningar, för då blir man för besviken. Jag funderar på hur länge man orkar hålla på att dejta på det här sättet?? Att varje gång börja lyssna in, presentera sig själv, nästan så man funderar på om man skulle skicka ett cv först..ett livscv..kan det vara något?? Kan ju inte sticka under stol med att det vore skönt att träffa någon snart som det klicka med, att kunna logga ut, säga tack å hej till saiterna...

Hmm som jag skrev tidigare, det krävs tolv dejter för att det ska klicka...jag tror jag är på nummer elva nu...så kanske, kanske....undrar bra vad siffran tolv kom ifrån??

Skruvat lite på mitt cv, tittat lite på jobb...i augusti ska jag vara igång..
Nyheter om tio minuter...hmm roligare än så här blir det inte..

Jepp, så sitter man med datorskärmen framför sig. Mängder och åter mängder av singelmän passerar på skärmen. Hmm fram med "inköpslistan"....Vad var det jag skulle ha?
Ja just det, samma som förra veckan, inget nytillkommet, kanske jag kan korrigera något i bedömningen...
För så är det...från det att man första gången loggade in på en dejtsait och hade krav, drömmar och visioner om "mannen i mitt liv" så har man fått revidera listan ett antal gånger...

Så åter till "listan"..tar fram en vara/produkt (hmm eller man ;-) i taget, vrider och vänder på presentationen och kortet framför sig, men näääääääääää inte han . Nästa då, kan det vara något att lägga i varukorgen. Hmm lite för tung, funkar inte..Fast titta, den här han ser bra ut! Härligt , äntligen! men shit, han vill bilda familj, går fetbort...

Efter en stunds letande så är korgen fortfarande tom för dagen. Erfarenheten säger att det finns så många, det tar aldrig slut i hyllorna, så i morgon kanske det är flera stycken som åker i korgen för närmare granskning.

Carpe Diem

Hmm jag undar vad jag börjar hamna i för fack....dejtcoach...finns det någon sådan tjänst ledig..

Jag är ute och dejtar för fullt. Kan inte tro att jag skriver det, men just nu börjar jag känna mig ganska nöjd. trött på "jagandet" efter mannen i mitt liv.

Däremot så märker jag när jag träffar trevliga män (jo, det händer:-) som jag inte klickar med att jag går in i en coachande roll. Berättar gärna om mina erfarenheter, ställer coachfrågor som hur? vem ? och varför?....dessa stackars män har ju inte valt att bli coachade i dejting...men på något sätt så ser jag möjligheter att förmedla mina erfarenheter.

Tänk om jag skulle kunna få ett jobb som dejtcoach....hmm...tror jag skulle tycka det var coolt. Det finns ju sexrådgivare, varför inte dejtcoacher.
Så vanligt att man är som bambi på hal is när man kastar sig ut i dejtdjungeln efter en lång relation. Vet inte vilket ben man ska stödja på, åt vilket håll man ska passera. Lite åt det naiva hållet, för man vet inte bättre.

Sanningen kan vara hård att höra. Det finns såklart solskenshistorier, dessa skall absolut fram i ljuset. Fast jag tror att det är viktigt att se på dejting med "öppna ögon", med ett sinne som är nollställt och ge personer en chans, utan att lägga så mycket värderingar i det..

Mmmm ska nog ut å googla på dejtcoach...

Spännande det här med nya människor. I mitt fall just nu mest män ;-)
Vilka livshistorier som många bär på. Vad mycket som man kan lära av varandra om man är öppen och mottaglig själv. Ödmjukhet och att lyssna är något som vi många glömmer, vi vill gärna berätta "vår egen" historia. Fast genom lyssna och vara närvarande i en annan persons historia kan ge så mycket.

Det kan ge distans till ens egna tankar, problem. Vikten av att inte döma någon så snabbt, ge det en chans, åter igen lyssna.

Ibland är dessa livsöden så sorgliga, ibland spännande och roliga. Att inte lägga någon som helst värdering i "historierna" utan bara ta in. Det skapar en förståelse hur personen du träffar är. Vissa saker tycker man om, andra inte.

Att hitta någon, att bygga en relation, det krävs så mycket. Det är två historier som ska försöka vävas samman från dagens datum. Det är olika livsöden som påverkat oss att bli de personer som vi är idag. Både våra bra sidor och våra mindre smickrande sidor....

Mmm det var lite tankar det. Stanna upp! Lyssna! Lär!

Hade en toppen trevlig kväll med mina vänninor igår. Vi var på stan, åt en trevlig middag. Mycket prat, massor av skratt. Lite vin oxå blev det ju..Efter en fantastiskt trevlig stund, när man är mätt och nöjd. Då vill dom som så många andra gå vidare...Jepp gå vidare, det är skoj det. Dricka lite till, skratta och ha kul. Det är då jag är nöjd och känner mig SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ tråkig. Klockan är bara en timma före midnatt, men jag är så nöjd, vet att jag har en timmas restid innan jag är hemma..

Fast jag ska väl försöka.. Ok, jag är på, hänger med en stund för att ta något mer att dricka. För mig som aldrig är ute på helgkvällar,  kan inte sluta förundras vilket folkliv. Första stället där var det kört, där var det fullt..Jag börjar ångra mer och mer att jag sa att jag skulle följa med dem vidare...Känner mig som en rejäl bromskloss.

Oki, en av tjejerna känner någon..som känner någon..ja, ni vet..Så vi tar oss in på ett av de schysstare ställena kring Stureplan.. Jag blir trött bara jag kommer in. Så mycket folk, gräddan...Såg mig omkring lite. Jodå snygga och välklädda män. Mängden av människor, sorlet, ytan...puh...är jag gammal...nä...nog mest tråkig som inte uppskattar det här..

Vi tar oss ut igen, det var flera av tjejerna som tyckte det var lite för mycket folk där. Spanar runt omkring, var ska vi gå? Ett inneställe över gatan, har utomhus bar med värmelampor, dit styr vi stegen.

När jag står där med mina fantastiskt söta och goa vänner, så känner jag bara. Det här är inte jag! Jag har haft en fantastiskt trevlig kväll, med middag och vin, men jag är nöjd. Så jag bestämmer mig, jag ska åka hem, hinna med sista bussen.

Väl hemma så slår jag igång datorn. Loggar in och känner mig hemma. Glad och nöjd för en himla trevlig kväll. Samtidigt tacksam för att nätet finns, för oss som inte gillar att hänga ute...

Jepp, idag hände det..jag gjorde det!
Tog steget och köpte ett årskort på Friskis & Svettis. Det konstiga är att det känns bra, känns dessutom som om jag kommer att utnyttja det;-)

Tog mig igenom ett yogapass idag. Riktigt skönt. Tända ljus, stilla musik, allt går sakta och långsamt, är nog det som kan vara medicinen för mig.

En helg i antågande, skall träffa goda vänner i morgon. Det blir toppen, lite energi in..Hoppas på fint väder ute, det vore härligt.

Trodde aldrig att det skulle hända mig!
Har alltid levt i en ständig skepsis, det passar inte mig!
Tidsaspekten, finns aldrig tid till att prioritera det!
Kroppsligen, nä, det funkar inte för mig...är inte bra för min kropp.

Jag har omvärderat!!

Jag har börjat träna.
Jag ser till och med fram mot det.
Jag ska köpa ett årskort.
Jag är så långt ifrån bra på golvet som man kan, kordinationen är katatrof. Fast vet ni....det gör inget..Jag rör på kroppen. Jag vill inte bli äldre och vara som ett helt vrak. Det känns så rätt.
Jag är så stolt över mig själv.
Jag inser att det kommer finnas tid för träning fast jag börjar arbeta.
Det finns inga bra argument för att inte träna längre.

Toppen! Härligt! Nyttigt! Bra!

En låt på radion, gammal men så sann...
knowing you can always count on me, thats for sure...Thats whats friends are for....

Så var påsken passerad. Trevligt med barnen här, till och med påskharen hann förbi.
Denna vecka blir det att fokusera lite på att söka jobb, få till träningen.
Dra ner på socker och godis radikalt, då jag bombat kroppen med det under helgen. Mycket vill ha mera...

Kanske någon ny dejt i veckan, vem vet vad/vem som dyker upp på skärmen..Kan ju säga att det skulle inte göra något om jag fick träffa någon som det klickar med, någon som är min drömmars man.  Lite less bli man på sökandet efter Mr Right..hur svårt kan det vara...puh..Fast skam den som ger sig. Det lär ju inte ringa på dörren och där står han..även om det hade varit himla så skönt.

Några dagar sedan jag var här sist...
Vad händer? Ja inte mycket.
Har mina barn här i påsk, vilken lycka...så skönt att det inte ekar tomt i lägenhelten.
Vi har hunnit måla ägg (fast ingen äter dessa....jag får offra mig på något)..provcyklat med 12" cykel. Det gick bra, dock blev mamma, dvs jag, lite irriterad. Hur svårt kan det vara att pumpa en cykel med rätt munstycke? Måste man ha olika munstycken? Puh..irriterande.

Varit lite seg. Lilla gossen har börjat dagen redan klockan sex, dottern som är sexton kommer hem ett på natten. Måste ju ha lite koll, så sömnen är sådär. Fast med våren och ljuset ute så är i man vid gott mod.

Dessa dejtsaiter...ja...man blir lite beroende att hänga där när man är ensam. Finns alltid lite sällskap. Bättre och sämre, fast det händer ju något i alla fall. Tacksam över att dessa forum finns, slippa känna att man är ensam själv, vi är många där ute som lever på hoppet att det finns "någon" som man ska klicka med.

I kväll kommer mina fantastiska vänner över och äter middag med oss. Tack för att ni finns!! Roligt för mig och barnen. Toppen.

Glad Påsk på Er