Sex and the city 2

Jag är nog ganska lost, jag har inte alls följt serien, men följde med en kompis på filmen i kväll.

Shit vilka sköna och ytliga brudar, men med samma problem som svensson slåss med varje dag.
Storyn var ganska b, men ändå skönt att leva sig in i någon annans liv för några timmar.
Att känna igen sig i relationernas manliga och kvinnliga sidor. Mannen sitter/ligger och zappar på tv;n, medans kvinnan SÅ GÄRNA vill kommunicera..Känns det igen??

En kvinna som mer eller mindre skriker ut att hon vill ha sex, att det pirrar både här och där. Hur vanligt är det att kvinnor är så frispråkiga utan att kallas slampor?

Kanske är det så att jag ska köpa boxar med serien till hösten, när mörkret kommer tillbaka och man bara vill kura i soffan...

Sex and the city 2

Konstigt..

vad ensam i själen man kan känna sig.
Tom, orkeslös, less å deppig.
Att kämpa fram de positiva tankarna, att vända den negativa spiralen innan den tar fart.
Det är spännande att se vad positivt tänk kan göra med en, tänk om flera förstod vilken enorm kraft det är.

Fast viss dippar man, just nu bara väntar jag på att pusselbitar ska ramla på plats.
Jag anser mig själv vara värd det, jag har kämpat så hårt sista året med mig själv, att nog borde det komma en vändning nu?

Jag är ändå så tacksam. Tacksam för de vänner som finns i vått å torrt, utan Er så skulle jag inte fixat det här!
Jag är tacksam mot min mamma som alltid ställer upp, oavsett när och hur.
Jag är tacksam för att jag träffat en ny vän. En vän som just nu fyller ett tomrum, som ger mig glädje när vi ses och pratar.
Jag är tacksam för för att jag har fantastiska barn, tänk vad oändligt ensamt och tråkigt livet varit utan Er.

Konstigt ändå, att ensamheten i själen så lätt smyger sig på...


Fem månader...

Fem månader har gått, då jag varit hemma...
En väl investerad tid, där jag fått möjlighet att landa, tänka och reflektera.
En tid som varit tuff, ensam och hård på många sätt, men tänkvärd och bra.
Nu börjar jag bli redo för nästa steg. Jag vill ha ett jobb nu, kan gärna börja i augusti.
Lika skräckslagen som man kan vara för att gå upp på morgonen, komma in i de vardagliga rutinerna.
Lika skönt känns det att snart vara där. Att få kollegor, något att gå till...tjäna pengar.
Det är trist nu, riktigt trist att vara hemma. Tack å lov så har jag en av mina närmaste vänner hemma, hon är mammaledig. Det har nog varit räddningen under denna vår. Min mamma går oxå hemma. Att jag dessutom träffat en ny vän- P, det är också oerhört mycket värt. Att jag har min finaste vänninna i Täby värmer i hjärtat.
Jag jobbar mycket med att försöka tänka positivt, även de gråa och trista dagarna. Jag tror att den mentala påverkan gör mer än man tror.

Söndagkväll

Vad lätt man vänjer sig..
vid att ha någon nära, någon att prata med.
Vad tydlig ensamheten och tystheten blir när "någon" inte är där.
Regnet smattrar mot balkongen Grått och trist ute.
Känns lite så i sinnet just nu också. Vill ha några pusselbitar på plats nu.
Ge mig ro i själen, möjlighet att koppla av, njuta av kommande sommar.
Hmm väntar på att du ringer, snart så, då skiner solen i sinnet igen,


Arbetsförmedlingen..

Så, ett år sedan sist så entrade jag arbetsförmedlingen idag för att vara med på ett informationsmöte.
Fördelen denna gång var att jag var mentalt förberedd, det skulle bli dötråkigt!!

En man som representarade förmedlingen kom in och började berätta att vi skulle se på 22 powerpoint bilder, samtidigt som han berättade. Det som är faschinerande är hur monotont och tråkigt man kan prata, när man ska representera en instans. Alla ord följde powerpointens text till punkt och pricka, inga utsvävningar här.
Även om det bara är information, skulle det inte vara intressant med att höja blicken? att prata utanför manus? ge lite mer liv och energi till ett ögonblick som ska motivera nya människor att söka jobb framåt...

Tanken som slår mig är...vore det inte bättre och mer ekonomiskt att trycka ut ett kompendie med presentationen, så slipper man betala timlön för en man som ändå bara läser innantill...

Arbetsförmedlingen..

Så, ett år sedan sist så entrade jag arbetsförmedlingen idag för att vara med på ett informationsmöte.
Fördelen denna gång var att jag var mentalt förberedd, det skulle bli dötråkigt!!

En man som representarade förmedlingen kom in och började berätta att vi skulle se på 22 powerpoint bilder, samtidigt som han berättade. Det som är faschinerande är hur monotont och tråkigt man kan prata, när man ska representera en instans. Alla ord följde powerpointens text till punkt och pricka, inga utsvävningar här.
Även om det bara är information, skulle det inte vara intressant med att höja blicken? att prata utanför manus? ge lite mer liv och energi till ett ögonblick som ska motivera nya människor att söka jobb framåt...

Tanken som slår mig är...vore det inte bättre och mer ekonomiskt att trycka ut ett kompendie med presentationen, så slipper man betala timlön för en man som ändå bara läser innantill...

Lycka..

..att ha någon att längta efter,
..att veta att denna någon längtar efter en..
Efter ett tufft år, så kanske, kanske pusselbitarna börjar komma på plats.
Lugn och ro i själen, en värld full av möjligheter.
Våren är här, blommorna blommar, träden knoppas.
Kärleken finns inom räckhåll!
Det är Lycka!

Tack för nu..

..säger jag till dejtsaiterna.
Jag måste våga för att vinna, våga chansa, våga hoppa.
Spännande att lära känna en ny människa från 0, inte veta mycket,
fast det som söker finner svaret...
Känns som om det är bara så skönt att slippa jagandet för ett tag,
bara ta en dag i taget och se var det leder..
Idag får jag besked på ett jobb oxå..ojoj...inte konstigt att hjärnan går på högvarv.

Ett lugn..

...har kommit in i min själ.
Huvudet snurrar, vad är det som händer?
Är det dig som jag väntat på? samtidigt som du står bredvid mig....
Hur ska man veta vad som är rätt och fel?
Känslan av lugn och ro, en trygg famn, en längtan, ett hopp.
Väntan av att tiden får utvisa, tillbaka till tålamodet.

Trött och nöjd på dessa dejtsaiter som absolut fyller sin funktion.
Förhoppningen att snart stänga denna dörr under en period, kortare eller längre..så skönt...

Svårigheten att veta, är det du eller är det någon?

In i systemet..

så igår var det dags...efter fyra månaders sjukskrivning, så entrade jag arbetsförmedlingen..
Var där ungefär vid öppning kl 09:00, en timma senare så skulle man bli kallad för att skrivas in.

Vilket system!! Fanns inga kölappar och lokalen fylldes på, ingen visste var man skulle, skulle man försöka samordna en kö? Förvånad över den ostrukturerade samordningen. Kl 10:00 kom några som arbetade där, ställde sig vid varsitt bord och köer bildades...Där stod vi, alla som var utan arbete och väntade på att bli inskrivna. Väl framme hos kvinnan bakom bordet, berättade mitt ärende. DÅ!! fick jag en nummerlapp, vänta igen..

Hallå, hur tänker dom? Väl framme hos "rätt" person gick det ganska snabbt. Blev tilldelad ett par mötestider som jag måste inställa mig hos arbetsförmedlingen.

Känns som om jag fått rutin på det här, sedan tidigare år. Idag så skickade jag en bunt med papper till akassan, nu är det väl bara att avvakta och se, om det blir något bidrag från de statliga myndigheterna..

RSS 2.0