mammatilltrebarnsoker

Klockan 9:30 började vi röra på oss, dags för nästa effiktivtetsdag. Lite segt var det allt. Fötter och ben gav sig till känna efter gårdagens maraton. Våra blonda kalufser såg ut att vara sponsrade av Svinto, balsam var en bristvara på hotellet. Tur att någon kom på det där med gummisnoddar, så man bara kan dra bak håret.

Vi inser när vi kommit upp och fått på oss kläderna, att resans största utmaning är framför oss – få ihop väskorna. Ryanair godkänner inte övervikt och inte heller flera handbagage. Tanke ett som kommer är, vad ska jag kasta? Tanke två, det måste gå. Med mycket god vilja och kämpande så får vi ihop våra väskor, dock inte handväskorna, dessa får vi försöka gömma under kläderna när vi väl är på flygplatsen.

Shit, tiden går fort. Vi måste ta en buss som går från stationen strax efter 14 för att hinna med flyget. Vi checkar ut vid 10:30 och inser att det inte är många timmar kvar. Snabbt, vad ska vi göra? Rundtur med buss, det är bra. Då får vi se lite turistattraktioner också, samt att Ninnis skavsår får vila. Vi har ju ändå inte någon mer plats i väskorna, så shopping känns lite oaktuellt.

Snabbt in på ”Starbucks” (som vårat Wayne´s), stor kaffelatte och smörgås. Tanken är att kaffet ska räcka en bra bit in på den en timmes långa rundturen. Det är en rundtur där man kan hoppa av och på där man vill under hela dagen, men eftersom vi är sega och dras med skavsår så kommer det bli perfekt att luta sig bakåt och se Barcelona från bussen. Vädret är inte någon hit idag, igår var det sol – mysigt, idag kallt, lite finare regn.

Perfekt, bussen kommer direkt. Bara att kliva på, trodde vi ja…Inte. Vi fick inte ta ombord våra kaffemuggar med lock. Snopet tittar vi på varandra och börjar skratta. Det är inte sant, inte en grej till som ska gå på tok. Vi har inte tid med det här, vi vill se Barcelona. Två bussar till passerar. Då kastar Ninni ur sig en crazy ide. ”-Vi tar taxi!! Han får guida oss runt”.

Sagt och gjort vi stannar första bästa taxi. Förklarar att vi inte har en aning om vad vi vill se, men vi vill att han guidar oss och visar vad han tycker är värt att se.

Skrattet bubblar hela tiden, antingen måste han trott att vi var påtända, eller annars bara allmänt galna.

Han svänger ut på gatan och börjar ta oss mot något som heter La Sagrada Familia, på vägen dit passerar vi en fantastisk byggnad. Vi frågar vad det är för något. ”It´s a monument” var det ända han svarade, vi förstod då att mannen som vi utsett till guide inte kan knappt någon engelska. Väl framme vi La Sagrada Familia, en kyrka, helt fantastisk, så kastar vi oss av bilen. Fram med kameran, olika vinkar, fantastiskt, ett snabbt öga på souvernier sedan in i bilen igen. Vi har nu bildbevis att vi varit där J. Vi har hela tiden koll på taxametern och har bestämt oss för att åka lika länge som vi skulle fått betala för bussturen.

Var blir nästa stopp?? ”-Do you wanna see a park”, fick chauffören ur sig. Klart vi vill, gasen i botten. Jag tror vi skrattar oavbrutet, det är så galet, så knäppt. Sätter man sig i ett perspektiv utanför vårt, så måste man ju fundera vad det är för galningar. In och ut ur en taxi hejdlöst, ser bara till att få några kort..

Han åker igenom staden, vi kommer till lite mindre gränder som snirklar sig lite uppför. Parc Guell heter parken, taxin svänger av för att vänta på oss. Precis när vi kommer ut, så står det något som ser ut som en ”fågelstaty”. Ninni ropar till, den rörde sig. ”Statyn” sätter på Ninni en mössa, jag fotar, sedan vill den ha en euro. Så snabbt blev vi lurade. Vi springer upp för trapporna i parken. Fotar i språnget. Inne i ett slags ”monument” säljer dom krimskrams, snabbt, strunta i att pruta. Vi behöver köpa med oss armband till döttrarna hemma.

Kastar oss in i den väntande taxin igen, glad att han visade oss parken, den var verkligen annorlunda.