mammatilltrebarnsoker

Jag sätter mig i min Ferrari testarossa, stoppar in nyckeln i tändningslåset, vrider om. Känner hur det vibrerar i sätet när motorn börjar pulsera, trycker gasen i botten för att varva upp motorn lite. Njuter av ljudet från denna välpolerade skatt. Trycker ner kopplingen och lägger i första växeln, sakta kör jag framåt. Växlar snabbt upp min skatt när jag är ute på motorvägen. Jag trycks bakåt i sätet av hästkrafterna. Fokus är framåt. Jag ser ett hinder, väljer en ny väg. Jag slutar inte att gasa, känslan av att köra, köra snabbt tar över allt. Reflektioner av vad jag passerar, vad jag kör förbi, vad jag kör över finns inte...Kommer in på en enkelriktad väg, en snabb u sväng, gasar igen. Den här Ferrarin har jag kört i snart 25 år. Hösten 2009 tog det stopp. Jag var tvungen att bromsa, bromsa in snabbt innan både kropp och själ skulle förgås. Jobbar nu med att byta ner min Ferrari till en Audi (nä Skoda fixar jag inte). Det är en utmaning, jag älskar min Ferrari, men inser vad jag har missat på vägen när jag gasat så hårt...Jag har missat tanke och reflektion i livet, jag har missat att balansera livet rätt. Fast nu är jag på rätt väg, min utmaning nu är att inte sätta sig i Ferrarin igen...


Diplomerade mig till coach våren -09, då allt förövrigt var generellt kaotiskt i mitt liv, jag separerade, sålde huset, blev varslas....ja..våren -09 var mycket..

Fick insikt i metaforernas värld genom utbildningen. Jag tänker ofta på det sättet idag.