Dejtavhandling..

Så var en helg förbi. Klockan skulle till min förvåning ställas om i morse...
Vilken helg.
Igår satt jag på nätet vid 14 tiden. Kommer en man, ser ganska trevlig ut. Gör det jag aldrig gjort, bestämmer oss för att träffas om dryga timmen i stan. Ett möte kan väl inte vara fel? en kopp fika är väl bra?

Ojojoj...vilken dejt..puh..han var defenitivt inte min typ och jag inte hans. En monolog om hans arbete och hur svåra vi stockholmare är...(han var från en annan del i landet)
Skrattandes åkte jag hem och var ändå nöjd med att jag vågar kasta mig ut på dejt...

Så idag söndag...dags igen..Det här var oxå en man jag inte haft någon direkt mailkontakt, men vi bodde ganska nära..och åter igen..Ett möte kan väl inte vara fel? en kopp fika är väl bra?

Ojojoj...tyckte jag att de 45 minuter som jag fikade igår var långa, så var det ingenting mot dessa..Jag frågade, han svarade..men mycket mer sas inte...puh....hur svårt kan det vara att föra en konversation..I dag blev det mer som en monolog.....40 minuter senare så reste jag mig och sa tack...

Flera av mina goda vänner tycker att jag ska skriva om nätdejtning, som en avhandling. Tror banne mig att jag ska skriva, för mycket finns det som är värt att nämna om dessa "mini samhällen". Är nog värt att dela med mig den erfarenheten till andra personer som ska ut i dejtdjungeln..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0