En dag kvar..
En dag kvar på Clear Channel.
Det är med viss sorg jag lämnar vännerna här.
Har varit en fantastisk tid. Många härliga skratt. Nya helt otroligt trevliga människor.
Jag har aldrig varit på en så här trevlig arbetsplats, jag har verkligen inget ont att säga om det här stället.
På onsdag går jag tillbaka till min gamla arbetsgivare. Det blir oxå bra, fast på ett annat sätt.
Där kan jag har med min älskade bil, som dessvärre en granne krockade in i igår :-(
Jag får en tryggare ekonomi, vilket är en förutsättning när man har tre barn.
Jag har min gamla kollega och blivade chef där. Det är en toppentjej....så visst....det blir bra..
..men ändå. Clear Channel kommer finnas som ett himla roligt och trevligt minne i mitt hjärta.
Vem vet, någon gång, vid något annat tillfälle så kanske man är där igen..
Rosa Moln
Ibland tänker jag , undrar jag....släppte jag på en man i mina barns liv för fort? Borde man vara mer säker på relationen innan man släpper på? Jag är känslomänniska, vilket innebär att inte alltid mitt sunda förnuft får överhanden, utan i det här fallet hjärtat och känslan.
Det är inte lätt att veta vad som är rätt och fel. Just nu känns livet bara så gött..
En annan tanke som slagit mig den här helgen, som jag tar med som lärdom framåt i livet är hur snabbt en "relation" skapas. Jag ser på mina barn, framförallt mitt lilltroll, att dom tycker mycket om denna man som jag släppt på. Vilket är fantastiskt, men ändå lite skrämmande för vi är ju ändå bara i början av denna relation.
De rosa fluffiga molnen är som skimmer. Känslan av att känna sig hel och att äntligen hittat "hem".
Carpe Diem
Underbart, fantastiskt, pirrigt.
Vad hände?
Var tog de ensamma kvällarna vägen?
Var tog längtan och den desperata jakten vägen?
I stället känns det bra, skönt, mysigt att veta att det finns "någon" för mig.
Rädslan finns där också, rädslan för att lyckan försvinner och dras undan. Det är skirt som ett halmstrå, det kommer ta tid att våga lita till hundra procent.
Jag försöker njuta av varje stund. Vara tacksam och glad att jag nu för stunden funnit kärlek.
En man som är underbar. En man som ger mig kärlek och lycka. Fast också en man som får mig att fundera, reflektera och bli rädd..
Sitta av tid
Ferrarin är parkerad. Nu drivs jag fram på mjukare vägar. Känns som om det är en TT jag kör..
Sitter på jobbet som jag egentligen trivs väldigt bra på och har absolut inget att göra.
Jag kommer att sluta här, saknaden av mina kollegor alla skratt kommer att vara stor. Vem vet, någon gång så kanske jag kommer tillbaka.
Försöker lyfta det som är bra med det nya jobbet, mycket mental inställning. Det blir perfekt att jobba där nu.
Det är en himla go och trevlig tjej som jobbar där. Jag har ett eget rum, vilket är få förunnat i dag. Jag kommer att ha min bil varje dag fram å tillbaka till jobbet. YES!! I LOVE MY CAR!
På det nya bolaget är det mer långsamma vägar, mer mjuka kurvor. Färre hastiga inbromsningar och mer sällan som man trycker gasen i botten. En mer jämn körteknik.
En dryg timma kvar...sedan så får jag gå hem...Då¨är det helg och min älskling kommer över :-)
Camping
Trollet somnade fint i sin säng, efter en lång och kul kväll....
04:10 kom han in i sovrummet...dags för mig att förflytta mig in till hans 170 cm långa säng...för han ville inte sova mellan oss...Efter en kvart väntan, så somnar han äntligen om..Jag vecklar ut kroppen och går in och lägger mig i min sköna, fluffiga säng. Lägger ner huvudet på kudden...Gissa vem som står där?
Jepp, trollet är tillbaka..puh..jag är trött...Tillbaka till hans säng, för jag är livrädd att han ska få ett utbrott så hela huset vaknar. Efter en kort stund ger jag upp...jag orkar inte..måste sova...måste få sträcka ut kroppen.
Vad är alternativet? Soffan..Tack å lov att den är stor..Ut med våra täcken, ner med persiennerna i vardagsrummet. Sov nu!
Han somnar, äntligen. Vaknar ett par timmar senare. Känns som om det bara är tältet som saknas...en brasa mitt i rummet, lite mygg runt huvudet....men ändå tacksam för soffan. Annars hade jag fått leka fällkniv i hans säng hela natten..
Konkurrens
Puh..kan inte vara lätt att vara liten när mamma hittar en man som hon tycker om.
Så mycket pussar och kramar som jag fått sista veckan av mitt lilla snart 5 åriga troll....det har jag aldrig fått..
Att jag om och om måste bekräfta att jag älskar honom mest av allt. Tårarna som rinner för att bekräftelsen inte räcker. För han vill verkligen inte dela mig med någon annan..
I kväll ska mannen i fråga sova över för första gången. Mysigt tycker jag såklart! Trollet är mer tveksam....
Konstaterade häromkvällen "- Mamma det kommer bli trångt i din säng när R sover över"....fanns inte en tanke på att trollet skulle sova i sin egen säng....
I morse så snurrade tankarna igen.."-Mamma , du kan väl sova med mig i min säng i natt".....Till saken hör att trollets säng är 170 cm lång och 70 cm bred...Jag är både längre och nästan bredare...
...så vi får väl se hur kvällen/natten ter sig....Kanske är man ett vrak i morgon bitti? Kanske flyr mannen med benen på ryggen och visar sig aldrig igen??
Kärlek
Tänk vad fort man glömmer, hur det är att våndas, dra sig för att helgen ska komma, att vara ensam i själen...
Att vara ute på dejtsaiter, bränna dejt efter dejt...när inget klickar, inget känns rätt...
Helt plötsligt så är han bara här. Mannen som får hjärtat att slå ett extra slag, som får knäna att bli svaga.
Mannen som får mig att skratta. Mannen som får mig att le. Mannen som snurrar i mitt huvud mest hela tiden. En längtan, ett tomrum när vi inte är tillsammans.
Knappt att man vågar ta orden ur mun...men en man som jag kan se en framtid med...
Jag är tillbaka:-)
Dags att uppdatera lite. Kör numera Audi, Ferrarin var på väg att ta över i tidiga hösten, fast jag valde att parkera den. För alltid..åh...det känns hårt...Jag älskar min Testarossa....men jag vet att den inte är bra för min hälsa.
Jag mår toppen nu. Livet känns just idag helt perfekt.
Jobbat och gett järnet senaste halvåret. Vet inte om jag vågar skriva det....men av personliga själ så kommer jag att gå tillbaka till en tidigare arbetsgivare. Jag har en fantastisk arbetsplats idag, de mest underbara kollegor, men jag har inte råd att vara kvar där. Jag reser till och från jobbet tio timmar varje vecka, mer än en arbetsdag. Framåt så kommer jag att åka min älskade bil, gasa i lagom takt. Trycka i köer, gasa - bromsa...höra på någon komersiell radiokanal, men ändå njuta av friheten av att ha bil...Friheten av att slippa stressa för att hinna med en tunnelbana....Jag kommer att få ett lugnare sälj, men ändå ett sälj som jag vet att jag kan lyckas med. En god vän som redan är på det företaget. Det kommer bli bra:-)
Sista pusselbiten, som jag skrev ganska frekvent om i slutet....Jag hoppas och tror att jag hittat den...Ja, livet är underbart fantastiskt just nu....(jag vet......det kan ändras...men jag njuter av stunden).
Jag träffade honom någon dag i december...Det var en "ikkedejt". Jag var helt inställd på att....nä...ingen dejt...men en middag....Å nu sitter jag här och är förälskad i en man, som stulit en del av mitt hjärta....och jag känner att det är besvarat. Har nog aldrig träffat en så kärleksfull man tidigare...
Plötsligt händer det!
