Fem månader...

Fem månader har gått, då jag varit hemma...
En väl investerad tid, där jag fått möjlighet att landa, tänka och reflektera.
En tid som varit tuff, ensam och hård på många sätt, men tänkvärd och bra.
Nu börjar jag bli redo för nästa steg. Jag vill ha ett jobb nu, kan gärna börja i augusti.
Lika skräckslagen som man kan vara för att gå upp på morgonen, komma in i de vardagliga rutinerna.
Lika skönt känns det att snart vara där. Att få kollegor, något att gå till...tjäna pengar.
Det är trist nu, riktigt trist att vara hemma. Tack å lov så har jag en av mina närmaste vänner hemma, hon är mammaledig. Det har nog varit räddningen under denna vår. Min mamma går oxå hemma. Att jag dessutom träffat en ny vän- P, det är också oerhört mycket värt. Att jag har min finaste vänninna i Täby värmer i hjärtat.
Jag jobbar mycket med att försöka tänka positivt, även de gråa och trista dagarna. Jag tror att den mentala påverkan gör mer än man tror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0