Söndagkväll

Vad lätt man vänjer sig..
vid att ha någon nära, någon att prata med.
Vad tydlig ensamheten och tystheten blir när "någon" inte är där.
Regnet smattrar mot balkongen Grått och trist ute.
Känns lite så i sinnet just nu också. Vill ha några pusselbitar på plats nu.
Ge mig ro i själen, möjlighet att koppla av, njuta av kommande sommar.
Hmm väntar på att du ringer, snart så, då skiner solen i sinnet igen,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0