mammatilltrebarnsoker

En strimma hopp. Snön smälter, solen skiner och det känns som om jag äntligen börjar få en viss balans i livet.
Vilken resa jag har gjort, det har varit så tufft vissa dagar, vissa nätter. Minnen som man inte vill plocka fram, minnen som man parkerat långt borta. Ändå så lärorikt, vad mycket jag har lärt mig om mig själv som jag inte trodde var möjligt.

Såklart är det saker som man inte är stolt över hos sig själv. Fast jag är glad att jag börjat ifrågasätta, fundera och reflektera. Det är till och med så att vissa i min närhet tycker nog att jag "grottar" för mycket. Att jag vrider och vänder flera varv för mycket. Ändå så känns det bra.

Lycklig över att ha ett jobb, även om det kan vara frusterande och stressigt.
Lycklig över att jag har friska barn, som jag tror,  tycker att jag är en helt ok mamma.
Lycklig över att ha träffat en man, en fantastiskt fin man, som jag hoppas är Mr Right och älskar mig för den jag är.
Lycklig över att äga min lägenhet.
Lycklig över att ha fantastiska vänner.

Lycklig över att rätt årstid närmar sig för varje dag. Att knopparna syns på buskarna. Att krokus och snödroppe är på väg upp. Att solens strålar värmer när man vänder ansiktet till.

Det är lycka!