Ishockey med sonen..

Vilken spännande fenomen. Hur massor av män (jo det är främst män) blir enade en stund, en kväll för att "deras" lag spelar en match. Hur de klappar varandra i ryggern, reser sig upp och skriker, applåderar, dom sjunger ramsor. Hur blev det så?
Hur dom i enad trupp på en sekund "hatar" domaren, buar och visslar.
Det är gott tryck, god stämmning på läktarna så länge hemmalaget är i ledning.

Jublet efter periodpaus när spelarna åter igen kommer ut på isen.
Hur pinsamt jag tycker det är när 5000 män, mer eller mindre, buar när motståndar laget entrar isen.
Är inte det lite lågt? Lite löjligt? Tydligen inte, tydligen är det så som det funkar.

Roligt stund ändå på hovet. Dels att se på en spännande match, men också reflektera över hur människan beter sig i ett sport/tävlingssammanhang....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0