Vana...
Tänk vad fort man glömmer, vad fort man lägger sig till med en ny vana.
Tre månader har gått sedan jag träffade mannen som tog mig från nätdejtandet.
Fantastiskt, underbart, roligt, läskigt...Känslorna åker som i bergodalbana. Ibland så känner man sig som 14 igen. Lika förvirrad, lika förälskad..
Brukar lyfta fram tanken av tacksamhet och glädje, att jag träffat någon. Att tillåta mig ta en dag i taget, men med en strimma hopp.
Så var det de här med vana. Vi har umgåtts så intensivt under hela denna period. Skulle kännas jättekonstigt att inte tillbringa helgen tillsammans, skulle vara oerhört märkligt att inte höras på telefon på kvällen, bara för att säga godnatt. Läskigt. Jag har lärt mig i livet att inte ta något för givet, att man aldrig vet vad som händer i morgon. Ändå fungerar hjärnan så att man snabbt vänjer sig vid saker, både bra och dåliga saker.
Vad är bra? Vad är dåligt? Vilka är fallgroparna? Vad kan jag leva med? Vad kan han leva med? Hur vet man? När vet man? Måste man veta, eller är det "den som lever får se?".
Ibland går hjärnan på högvarv, fast man inte har några svar. Ändå får man väl vara tacksam att man stannar upp och tänker ibland, att man inte bara rusar på....som jag alltid innan gjort......
Tre månader har gått sedan jag träffade mannen som tog mig från nätdejtandet.
Fantastiskt, underbart, roligt, läskigt...Känslorna åker som i bergodalbana. Ibland så känner man sig som 14 igen. Lika förvirrad, lika förälskad..
Brukar lyfta fram tanken av tacksamhet och glädje, att jag träffat någon. Att tillåta mig ta en dag i taget, men med en strimma hopp.
Så var det de här med vana. Vi har umgåtts så intensivt under hela denna period. Skulle kännas jättekonstigt att inte tillbringa helgen tillsammans, skulle vara oerhört märkligt att inte höras på telefon på kvällen, bara för att säga godnatt. Läskigt. Jag har lärt mig i livet att inte ta något för givet, att man aldrig vet vad som händer i morgon. Ändå fungerar hjärnan så att man snabbt vänjer sig vid saker, både bra och dåliga saker.
Vad är bra? Vad är dåligt? Vilka är fallgroparna? Vad kan jag leva med? Vad kan han leva med? Hur vet man? När vet man? Måste man veta, eller är det "den som lever får se?".
Ibland går hjärnan på högvarv, fast man inte har några svar. Ändå får man väl vara tacksam att man stannar upp och tänker ibland, att man inte bara rusar på....som jag alltid innan gjort......
Kommentarer
Trackback
