mammatilltrebarnsoker

I den fashionabla lägenheten så gjorde sig Rödluvan redo för att gå hem till sin mormor.

Den nätta , lätt transparanta klänningen följde kroppens kurvor. Rödluvan drog bak sitt kopparfärgar hår med handen och satte fast det med ett gummiband i nacken.  Ett lätt drag med läppstiftet över den plutiga munnen, så var färgen på plats.
Från nedervåningen  så ropade Rödluvans mamma:

-gumman, glöm inte att ta med mitt kontokort! Du måste ta ut pengar till mormor på bankomaten, så hon kan sticka till hemtjänsten lite pengar. Ta med en flaska vin till mormor också , så hon får en trevlig fredag kväll.

- Ja, mamma, jag fixar det, svarade Rödluvan.

Klackarna smattrade när hon med lätta steg tog sig ned för trappan.  Dörren var gedigen och tung, huset där hon bodde var från sekelskiftet. Vägen till mormor var inte lång, men det var många korsningar och gatuhörn som skulle passeras.

Solen bländade denna härliga försommardag. Rödluvan tog fram sina Gucci glasögon, som skyddade mot de starka strålarna.

Över sin vänstra axel så bar hon en exklusiv  väska från Dior, endast det dyraste var gott nog för Rödluvan. Hon svängde ut stegen på Grev Ture gatan, för att hitta en bankomat i närheten. Lunchrusning,  fullt med folk på stan. Ögon som man flyktigt mötte, kroppar som stötte ihop.

Där i korsningen Kungsgatan/ BirgerJarlsgatan såg hon den välkända bankomatskylten.

Hennes flinka fingrar grävde i den röda väskan tills hon hittade vad hon sökte. Plötsligt såg hon sig omkring. Var hade alla människor tagit vägen? Var alldeles tomt kring henne, men hon kände sig iakttagen, var det någon som följde efter henne…

Bakom fasaden stod han, såg hur hon kom trippande fram till bankomaten. Vargen var slug. Han visste att han måste vara diskret så att han inte skrämde iväg henne. Hans grova händer och maskulina överarmar drog mer än en blick till sig.  Ögonen var intensivt blå, så blått som bara havet i Grekland kan vara. Hans hållning var avslappnad, men ändå avvaktande.

Hans ögon klädde av Rödluvan med blicken. Hon var nog det vackraste som han sett. Hennes flammande hår,  de gröna ögonen som borrade sig fast med blicken.  Nej, skärp dig nu, sa han till sig själv. Bli inte förblindad av hennes skönhet….

När Rödluvan tagit ut pengarna, såg hon sig om igen. Märklig känsla , lite oro i magen. Hade någon sett koden till bankkortet? Nä, inbillning såklart.  Kungsgatan fortsatte hon upp. Ständigt mötte hon sin spegelbild i skyltfönstren. Ville vara säker på att håret låg rätt och att klänningen gjorde sitt jobb.

Hon fortsatte över kungsbron, på väg mot Kungsholmen. Det var många som gick åt samma håll, fast obehagskänslan fanns kvar.

Vargen låg henne tätt i hälarna. Han döljde sitt ansikte bakom ett par Ray Ban, hade en tidning i handen som han låtsades läsa samtidigt som han följde efter henne.

Äntligen framme. Rödluvan knappade  in portkoden som hon kunde i sömnen. Hennes mormor stod henne oerhört nära. De hade alltid haft en fantastisk fin relation. Fast på senare år så hade mormor blivit en klen kvinna, hon hade slitigt hårt i många år, nu fanns inte mycket ork kvar.

Hon vred sin nyckel i låset och öppnade dörren.

-Hallå mormor, det är jag, Rödluvan

-Hej mitt kära barn, jag ligger i sängen. Kom in.

Rödluvan gick igenom den lilla trånga lägenheten.  Väggarna gick i brunt och beige. Det var trägolv i alla rum. I sängen låg hennes fantastiska mormor. Hennes hår var ljusgrått och upplagt på spolar. Ögonen var pigga bakom det rynkiga men rara ansiktet.

Precis när hon kom in i sovrummet, så ringde det på mormors dörr.

-Mormor, väntar du besök?

-Nä, bara att du kom mitt kära barn.

-Kan det vara hemtjänsten som är tidig?

Rödluvan fick en känsla av att något inte stod rätt till.Hon gick fram till ytterdörren. Tittade igenom kikhålet för att se vem som stod där. Utanför stod en man som hon aldrig tidigare förut sett. En hårslinga ramlade ner över ögonen, hon drog snabbt bort den med handen.

-Mormor det är en ung man som står här utanför.

Åter igen ringde han på ringklockan.

Vargen vred sig utanför dörren, måtte hon öppna dörren. Visst var det rätt dörr? Han skulle aldrig glömma denna vackra kvinna, han måste få ett ord med henne….kosta  vad det kosta vill…

Sakta vred hon om låset och smög upp dörren. Innan hon hann reagera så var mannen inne.Rödluvan skrek till och innefrån rummet så hördes mormors frågande röst.

Mannen såg bestämt på Rödluvan och skulle precis säga något, när mormors röst dog ut.Hon struntade i mannen och sprang in i mormors sovrum. Hennes ögon var blanka och blicken tom.

-Jag tror att hon fått en hjärtattack sa den främmande mannen, som var sagans varg.

Rödluvans tårar rann nedför de rosiga kinderna.  Vem mannen var och vad han ville var helt ointressant. Nu gällde det att skaffa hjälp till mormor så snabbt som möjligt.
-Ring ambulans, beordrade han Rödluvan, samtidigt som han slet av mormor det blommiga nattlinnet. Snabbt så började han med hjärt-lungräddning för att få liv i den gamla damen igen.

Efter något som kändes som timmar, men bara var någon minut, så fick mormor tillbaka sin färg i ansiktet. Hon slog upp ögonen och tittade på mannen som just räddat hennes liv.

-Vilka blåa ögon du har, var de första ord som kom ur den äldre kvinnans mun.

Vargen log -Det är för att jag skall kunna njuta av skönhet bättre, svarade han och log snett mot Rödluvan.

-Vilka starka armar och grova händer du har, var det andra som föll ur mormors mun.

-Det är för att jag ska kunna rädda äldre damer från att döden nå, samt få hålla om vackra kvinnor få.

In rusade ambulanspersonalen. Med en yrkes skicklighet som få, så var mormor snabbt på en  sjukhusbår.  Rödluvan som bara iakttagit mannen kände sig oerhört tacksam och glad för hans snabba insats. Men vem var han som bara trängt sig in i mormors lägenhet?

Innan ambulansen for iväg, så lämnade mannen en lapp med ett nummer i Rödluvans hand.

-Ta hand om din mormor. Ring mig någon gång, så ska jag förklara vad jag gjorde i din mormors lägenhet………

Sirenerna slogs på. Rödluvan tittade efter mannen som stod kvar på gatan när ambulansen rullade mot närmsta sjukhus.  Så var mannen borta ur hennes synfält……….