Så....
...ny barnfri vecka framför sig.
Kommer vara tomt och konstigt. Blir helt ensam nu. Inte van.
Dottern har bott här på heltid sedan februari, haft en trevlig man vid min sida samtidigt.
Fast ibland så är det förändringarnas vindar som blåser och de blåser nu.
Jag är vid gott mod och tror man lär sig något av allt och alla. Förhoppningsvis så blir det ljumma, smekande vindar, som lyfter mig mot skyarna. Även om det kanske tar sin tid.
Veckan som kommer får vara en vecka av tanke och reflektion, en vecka att stanna upp och se sig omkring.
Kommer såklart att sakna mitt sällskap, men nu får jag vara mitt eget sällskap. Jag får åter igen lära mig gilla det och göra det bästa möjliga av dessa dagar. Tids nog kommer min tid...
Tack till mina fantastiska vänner som finns i med och motgång!
