Carpe Diem
Ta inget/ ingen för givet.
Uppskatta livet för vad det är.
Le mot dem som ler.
Skratta och bjud på dig själv.
Den enda som kan påverka ditt liv är du själv.
Se till att göra bästa möjliga för dig och dina nära å kära...
Lite deep....men va fan....det låter ju bra.
Ha en bra kväll. Det ska jag. Med en fantastisk man och lite bubbel, så fort lillknodden somnat :-)
Jobbigt det här...
Materiella ting är ju inget annat en det........men shit vad det vore kul att ha obegränsat med pengar.
Provade en jacka idag, satt som en smeck. Prislappen var helt fel enligt min mening..
så...nu sitter jag här och funderar över vad jag kan sälja?
Säljare som man är så borde man ju kunna hitta något hemma som man inte behöver. Dessvärre är jag en "rensa" människa. En kvinna som lever "compactliving", innebär att det finns fasiken inget att sälja.
Det skulle vara barnen då...hmm...tveksamt om jag lyckas med det...
Skulle kunna städa hos någon, handla mat, passa några ungar....önskar då en timpenning på närmare 500:- i timman.....då har jag jackan inom en vecka. Frågan är om någon skulle köpa dessa tjänster till det priset..nja..det är väl tveksamt..
Ja ja...vad är en bal på slottet...?? eller en jacka i affären...?? Förmodligen alldeles , alldeles underbar
Provade en jacka idag, satt som en smeck. Prislappen var helt fel enligt min mening..
så...nu sitter jag här och funderar över vad jag kan sälja?
Säljare som man är så borde man ju kunna hitta något hemma som man inte behöver. Dessvärre är jag en "rensa" människa. En kvinna som lever "compactliving", innebär att det finns fasiken inget att sälja.
Det skulle vara barnen då...hmm...tveksamt om jag lyckas med det...
Skulle kunna städa hos någon, handla mat, passa några ungar....önskar då en timpenning på närmare 500:- i timman.....då har jag jackan inom en vecka. Frågan är om någon skulle köpa dessa tjänster till det priset..nja..det är väl tveksamt..
Ja ja...vad är en bal på slottet...?? eller en jacka i affären...?? Förmodligen alldeles , alldeles underbar
En strimma hopp..
En strimma hopp. Snön smälter, solen skiner och det känns som om jag äntligen börjar få en viss balans i livet.
Vilken resa jag har gjort, det har varit så tufft vissa dagar, vissa nätter. Minnen som man inte vill plocka fram, minnen som man parkerat långt borta. Ändå så lärorikt, vad mycket jag har lärt mig om mig själv som jag inte trodde var möjligt.
Såklart är det saker som man inte är stolt över hos sig själv. Fast jag är glad att jag börjat ifrågasätta, fundera och reflektera. Det är till och med så att vissa i min närhet tycker nog att jag "grottar" för mycket. Att jag vrider och vänder flera varv för mycket. Ändå så känns det bra.
Lycklig över att ha ett jobb, även om det kan vara frusterande och stressigt.
Lycklig över att jag har friska barn, som jag tror, tycker att jag är en helt ok mamma.
Lycklig över att ha träffat en man, en fantastiskt fin man, som jag hoppas är Mr Right och älskar mig för den jag är.
Lycklig över att äga min lägenhet.
Lycklig över att ha fantastiska vänner.
Lycklig över att rätt årstid närmar sig för varje dag. Att knopparna syns på buskarna. Att krokus och snödroppe är på väg upp. Att solens strålar värmer när man vänder ansiktet till.
Det är lycka!
Vilken resa jag har gjort, det har varit så tufft vissa dagar, vissa nätter. Minnen som man inte vill plocka fram, minnen som man parkerat långt borta. Ändå så lärorikt, vad mycket jag har lärt mig om mig själv som jag inte trodde var möjligt.
Såklart är det saker som man inte är stolt över hos sig själv. Fast jag är glad att jag börjat ifrågasätta, fundera och reflektera. Det är till och med så att vissa i min närhet tycker nog att jag "grottar" för mycket. Att jag vrider och vänder flera varv för mycket. Ändå så känns det bra.
Lycklig över att ha ett jobb, även om det kan vara frusterande och stressigt.
Lycklig över att jag har friska barn, som jag tror, tycker att jag är en helt ok mamma.
Lycklig över att ha träffat en man, en fantastiskt fin man, som jag hoppas är Mr Right och älskar mig för den jag är.
Lycklig över att äga min lägenhet.
Lycklig över att ha fantastiska vänner.
Lycklig över att rätt årstid närmar sig för varje dag. Att knopparna syns på buskarna. Att krokus och snödroppe är på väg upp. Att solens strålar värmer när man vänder ansiktet till.
Det är lycka!
Vänner
Vill ägna en tanke, några rader åt mina vänner.
TACK för att ni finns. Utan er vore jag ingenting.
Att veta att man alltid kan lyfta luren, att det finns alltid någon som lyssnar, någon man kan skratta med, någon som är ärlig oavsett vad.
Jag vet att flera har vänner som kvanitet, jag ser kvalité. Mina få, men nära vänner. Vänner som alltid bryr sig, som alltid ger tips och råd på vägen. Vänner man kan sitta tysta med, men ändå vara så nära. Det är livskvalité.
Glöm inte att lyfta luren. Glöm inte att säga till dina vänner att du älskar dem, att du är så tacksam för dem.
Glöm inte att vårda dina vänner så har du så mycket igen.
Vana...
Tänk vad fort man glömmer, vad fort man lägger sig till med en ny vana.
Tre månader har gått sedan jag träffade mannen som tog mig från nätdejtandet.
Fantastiskt, underbart, roligt, läskigt...Känslorna åker som i bergodalbana. Ibland så känner man sig som 14 igen. Lika förvirrad, lika förälskad..
Brukar lyfta fram tanken av tacksamhet och glädje, att jag träffat någon. Att tillåta mig ta en dag i taget, men med en strimma hopp.
Så var det de här med vana. Vi har umgåtts så intensivt under hela denna period. Skulle kännas jättekonstigt att inte tillbringa helgen tillsammans, skulle vara oerhört märkligt att inte höras på telefon på kvällen, bara för att säga godnatt. Läskigt. Jag har lärt mig i livet att inte ta något för givet, att man aldrig vet vad som händer i morgon. Ändå fungerar hjärnan så att man snabbt vänjer sig vid saker, både bra och dåliga saker.
Vad är bra? Vad är dåligt? Vilka är fallgroparna? Vad kan jag leva med? Vad kan han leva med? Hur vet man? När vet man? Måste man veta, eller är det "den som lever får se?".
Ibland går hjärnan på högvarv, fast man inte har några svar. Ändå får man väl vara tacksam att man stannar upp och tänker ibland, att man inte bara rusar på....som jag alltid innan gjort......
Tre månader har gått sedan jag träffade mannen som tog mig från nätdejtandet.
Fantastiskt, underbart, roligt, läskigt...Känslorna åker som i bergodalbana. Ibland så känner man sig som 14 igen. Lika förvirrad, lika förälskad..
Brukar lyfta fram tanken av tacksamhet och glädje, att jag träffat någon. Att tillåta mig ta en dag i taget, men med en strimma hopp.
Så var det de här med vana. Vi har umgåtts så intensivt under hela denna period. Skulle kännas jättekonstigt att inte tillbringa helgen tillsammans, skulle vara oerhört märkligt att inte höras på telefon på kvällen, bara för att säga godnatt. Läskigt. Jag har lärt mig i livet att inte ta något för givet, att man aldrig vet vad som händer i morgon. Ändå fungerar hjärnan så att man snabbt vänjer sig vid saker, både bra och dåliga saker.
Vad är bra? Vad är dåligt? Vilka är fallgroparna? Vad kan jag leva med? Vad kan han leva med? Hur vet man? När vet man? Måste man veta, eller är det "den som lever får se?".
Ibland går hjärnan på högvarv, fast man inte har några svar. Ändå får man väl vara tacksam att man stannar upp och tänker ibland, att man inte bara rusar på....som jag alltid innan gjort......
Ishockey med sonen..
Vilken spännande fenomen. Hur massor av män (jo det är främst män) blir enade en stund, en kväll för att "deras" lag spelar en match. Hur de klappar varandra i ryggern, reser sig upp och skriker, applåderar, dom sjunger ramsor. Hur blev det så?
Hur dom i enad trupp på en sekund "hatar" domaren, buar och visslar.
Det är gott tryck, god stämmning på läktarna så länge hemmalaget är i ledning.
Jublet efter periodpaus när spelarna åter igen kommer ut på isen.
Hur pinsamt jag tycker det är när 5000 män, mer eller mindre, buar när motståndar laget entrar isen.
Är inte det lite lågt? Lite löjligt? Tydligen inte, tydligen är det så som det funkar.
Roligt stund ändå på hovet. Dels att se på en spännande match, men också reflektera över hur människan beter sig i ett sport/tävlingssammanhang....
Hur dom i enad trupp på en sekund "hatar" domaren, buar och visslar.
Det är gott tryck, god stämmning på läktarna så länge hemmalaget är i ledning.
Jublet efter periodpaus när spelarna åter igen kommer ut på isen.
Hur pinsamt jag tycker det är när 5000 män, mer eller mindre, buar när motståndar laget entrar isen.
Är inte det lite lågt? Lite löjligt? Tydligen inte, tydligen är det så som det funkar.
Roligt stund ändå på hovet. Dels att se på en spännande match, men också reflektera över hur människan beter sig i ett sport/tävlingssammanhang....
svårt att fokusera
Kastas med känslor åt alla håll. Fram å tillbaka, hit å dit
Jag vet vad jag känner, men rädslan, oron vill oxå vara med på en hörna.
Svårt att hålla fokus, tankarna är någon annanstans hela tiden.
Vad händer? Är det så här att vara förälskad?
Lycka
Kanske man valt rätt för en gång skull?
Kanske jag skaffat lite vuxenpoäng nu när jag bytt jobb?
Tillbaka på gamla arbetsplatsen, det känns som igår som jag var där. Kan fundera över vad jag gjort de 14 månader som jag var därifrån..
Känns bra, skönt. Ett jobb som kräver sitt, men ingen som piskar i ryggen, ingen som ringer i en säljklocka, ingen som sitter och applåderar när affären är inne. Det är sköööööööööööönt. Att jag dessutom halverat min restid, det är fantastiskt. Spännande när man lär sig att reflektera över små saker, som ändå betyder så mycket.
Ferrarrin är parkerad, nu cruisar jag fram i stället.
Efter allt destruktivt dejtande, jagande efter Mr Right...Nu känns det som jag träffat rätt. Plötsligt vinner man, eller hur är det man säger? Nu har det gått så många veckor att man vågar känna, vågar hoppas att det här är han, mannen jag sökt efter de senaste åren. Mannen som får mig att le och skratta. Mannen som får mig att reflektera och fundera. Mannen som jag kan se en framtid med.
Ändå är jag så medveten om hur snabbt saker och ting kan förändras, hur snabbt en matta kan dras undan. Fast jag vet oxå att idag så kan jag hantera det. Jag är stark i mig själv, vilket jag inte var för ett år sedan.
Jag njuter av stunden, av dagen, av tiden jag får vara lycklig och glad. Att inte se någon som en självklarhet, utan istället få vara tacksam för den kärlek jag känner nu. Den kärlek och lycka som denna man ger.
Kan inte minnas när jag kände en sådan här balans tidigare i mitt liv. Livet är toppen!
Kanske jag skaffat lite vuxenpoäng nu när jag bytt jobb?
Tillbaka på gamla arbetsplatsen, det känns som igår som jag var där. Kan fundera över vad jag gjort de 14 månader som jag var därifrån..
Känns bra, skönt. Ett jobb som kräver sitt, men ingen som piskar i ryggen, ingen som ringer i en säljklocka, ingen som sitter och applåderar när affären är inne. Det är sköööööööööööönt. Att jag dessutom halverat min restid, det är fantastiskt. Spännande när man lär sig att reflektera över små saker, som ändå betyder så mycket.
Ferrarrin är parkerad, nu cruisar jag fram i stället.
Efter allt destruktivt dejtande, jagande efter Mr Right...Nu känns det som jag träffat rätt. Plötsligt vinner man, eller hur är det man säger? Nu har det gått så många veckor att man vågar känna, vågar hoppas att det här är han, mannen jag sökt efter de senaste åren. Mannen som får mig att le och skratta. Mannen som får mig att reflektera och fundera. Mannen som jag kan se en framtid med.
Ändå är jag så medveten om hur snabbt saker och ting kan förändras, hur snabbt en matta kan dras undan. Fast jag vet oxå att idag så kan jag hantera det. Jag är stark i mig själv, vilket jag inte var för ett år sedan.
Jag njuter av stunden, av dagen, av tiden jag får vara lycklig och glad. Att inte se någon som en självklarhet, utan istället få vara tacksam för den kärlek jag känner nu. Den kärlek och lycka som denna man ger.
Kan inte minnas när jag kände en sådan här balans tidigare i mitt liv. Livet är toppen!
