mammatilltrebarnsoker

Check in kön var enorm, inser att vi med största sannolikhet kommer att hamna i varsin ändå av planet, men men..

Ser att vakterna stannar alla som har handväska, dom är stenhårda, handväskan ska rymmas i handbagaget. Helsike!! Vad ska kastas om vi blir stoppade. Helt plötsligt så känns det som om kön går jättefort. Jag försöker dölja min handväska innanför jackan,  hade kunnat göra det så mycket snyggare, men tiden var emot oss. Jag passerar snabbt vakten. Ninni blir stoppad.

Bredvid vakten finns en liten ”stålbur” där väskan ska få plats för att klassas som handbagage. Ninnis väska går inte i, hjulen sticker ut. Jag står kvar i dörren, livrädd att dom ska se min gömda väska.  Ninni försöker förklara att hon mätt väskan enligt Ryanairs krav, att vi fick gå ombord utan problem i Sverige. Vakten är helt oberörd. En sympatisk spanjor försöker hjälpa Ninni genom att säga åt henne att vända väskan och försöka trycka ner den i buren från andra hållet. Det är kört.  Det enda vakten påpekar är hur kort tid det är innan gaten stänger. När det är en minut kvar, alla passagerare på planet, då får Ninni ta upp plånboken. Betala 350 :- för att checka in väskan.

I vår enfald så trodde vi såklart att väskan skulle förvaras i bagageutrymmet under planet, men nej då. Den placerades på hyllorna bredvid de övriga handbagaget, fast det kostade 350 :- för just den väskan…helt sjukt.

Välplacerade i varsitt säte, på varsin sida av gången så börjar vi slappna av. Tar upp min medhavda cola. Öppnar. Det sprutar ut coca cola på flygvärdinnan som stod precis intill. Skrattet bubblar upp och sprutar ut precis som colan. Det gick bara inte att hejda. Flygvärdinnan ser förvånad på oss, ser förvånat på colan som täcker delar av hennes skor.  Jag skäms verkligen, fast det blev bara för mycket. Kunde inte hålla igen.

Nu när allt verkligen gått tvärtom hela resan så var oron för att bilen inte skulle starta när vi kom fram till Skavsta överhängande. Fast det startade.

Det här var Ninnis och min resa till Barcelona luciahelgen 2009.

När man trodde att vi båda var hemma , inget mer skulle kunna hända, då hittar jag Ninnis mobil i min väska…Hur hamnade den där???


 

Jag sätter mig i min Ferrari testarossa, stoppar in nyckeln i tändningslåset, vrider om. Känner hur det vibrerar i sätet när motorn börjar pulsera, trycker gasen i botten för att varva upp motorn lite. Njuter av ljudet från denna välpolerade skatt. Trycker ner kopplingen och lägger i första växeln, sakta kör jag framåt. Växlar snabbt upp min skatt när jag är ute på motorvägen. Jag trycks bakåt i sätet av hästkrafterna. Fokus är framåt. Jag ser ett hinder, väljer en ny väg. Jag slutar inte att gasa, känslan av att köra, köra snabbt tar över allt. Reflektioner av vad jag passerar, vad jag kör förbi, vad jag kör över finns inte...Kommer in på en enkelriktad väg, en snabb u sväng, gasar igen. Den här Ferrarin har jag kört i snart 25 år. Hösten 2009 tog det stopp. Jag var tvungen att bromsa, bromsa in snabbt innan både kropp och själ skulle förgås. Jobbar nu med att byta ner min Ferrari till en Audi (nä Skoda fixar jag inte). Det är en utmaning, jag älskar min Ferrari, men inser vad jag har missat på vägen när jag gasat så hårt...Jag har missat tanke och reflektion i livet, jag har missat att balansera livet rätt. Fast nu är jag på rätt väg, min utmaning nu är att inte sätta sig i Ferrarin igen...


Diplomerade mig till coach våren -09, då allt förövrigt var generellt kaotiskt i mitt liv, jag separerade, sålde huset, blev varslas....ja..våren -09 var mycket..

Fick insikt i metaforernas värld genom utbildningen. Jag tänker ofta på det sättet idag.

Kastar oss in i hotell lobbyn med taxin väntandes utanför. Han körde oss vidare till centralstationen där bussen skulle ta oss vidare till flygplatsen. Foto med taxichauffören som dessutom varit vår eminenta guide idag. Mat…vi måste ha lunch. Drömmen om gårdagens tapas hägrade. Såg oss omkring, en blick på klockan. Inget som såg lockande ut, dessutom tidsbrist. Regnet duggade från en grå himmel. Var kan vi äta och vad? Snabbt ska det gå.

Pizzeria, snabbt och enkelt, såg hur äckligt ut som helst. Glasen som vi fick var så skabbiga. Coca Colan dracks ur burk, för att vara på säkra sidan.

Trötta så lutade vi huvudet tillbaka när vi väl var på bussen. En timma senare anlände vi Girona flygplats.

Dags för check in och säkerhetskontroll. Ninni fick ta av sig stövlarna för att checka så inget vapen var gömt där. Strosar inåt mot taxfree då jag upptäcker. Oj, hoppsan..jag glömde min väska vid säkerhetskontrollen.  Tillbaka i all hast, väskan låg där. ”-Är det din väska frågar vakterna, vänligt men bestämt”. Jepp det är min svarar jag glatt.

”Öppna den, är det dina saker inuti väskan”

Nu börjar jag tycka det känns konstigt. Ehhh..-ja det är mitt innehåll.

Jag börjar riva upp de välkomprimerade kläderna och sakerna som ligger där. Vakten plockar upp en Spindelmannen sax som jag köpt till Oliver. Ninni och jag ser på varandra, brister ut i ett hejdundrande skratt. Det är inte sant, det tänkte jag inte på…sax i handbagage får man ju inte ha…Vakten var snäll och stoppade tillbaka den. Så nu var det dags för taxfree.

Taxfree i Barcelona inte det mesta eller bästa, fast det slog Skavsta flygplats med hästlängder. När vi plockat ihop lite nya , självklart dyra dofter. Godis till ungarna dags att betala. Jag tar mitt först, sedan Ninnis tur. Där tog det stopp! Hela kassaapparaten hänger sig, kön växer och kassörskan är osäker på om beloppet är draget eller inte…härligt..kan något mer fela på denna resa? Visade sig att när Ninni var in i andra taxfree shoppen då jag inte var med, så drog hon igång larmet. För i första affären hade dom missat att larma av och samma varor såldes i denna butik.

Fika dags, måste äta något, då planet kommer att landa sent.  Samtidigt som vi äter lite halvtaskig smörgås så pressar vi med all vår kraft i taxfree varorna i väskorna, som redan innan var proppfulla. Ninni tar i så knogen blöder, Irmas present går sönder. Shit var ska vi gömma handväskorna när vi ska igenom gaten?

”-Do you wanna see a wiev of Barcelona?” Så klart! Taxametern tickade inte alls så fort, insåg att det här verkligen var kanon, att se Barcelona på det här sättet

På slingriga vägar, tar vi oss längre och längre från stadskärnan. Lite fundersamma blir vi, vi har ju ändå ett flyg att passa. Upp i bergen åker vi, utsikten är magnifik. Växtligheten, blommorna underbar. Vi kommer efter en lång stund i taxin fram till Tibidabo. En enorm, fantastisk kyrka. Chauffören säger på knagglig engelska att vi måste åka en hiss upp kyrkan, då är utsikten fantastisk. Ninni och jag ser på våra armbandsur, oj vad tiden går, taxametern tickar också, fast nu när vi är här kan vi ju inte missa det.

Vi frågar hur lång tid det tar ”-Just a couple of minutes”. Än en gång så lägger vi benen på ryggen och springer in i kyrkan. Det är helt otroligt vackert. Självklart så funkar inte min kamera som den ska, så inga bilder blev det där. Tid finns inte för att fixa med kamera. Kö till hissen. ”Manjana”- här går det inte undan. Väl inne i hissen , så släpar den sig upp. Ut i fria luften för att se utsikten, njuta av utsikten är ett felaktigt uttryck, för det hann vi inte. Som skållade råttor sprang vi hit och dit och om varandra i tornen, samtidigt som vi fotar frenetiskt.

In i taxin igen. Inser att vi måste till hotellet NU. Hinner inte äta någon lunch innan, utan direkt tillbaka för att hämta väskorna. Han släpper sedan av oss på stationen där vi ska ta bussen till flygplatsen. Drygt två timmars taxiåkande, kostade oss totalt 550 :-. Helt otroligt bra, vi fick se saker vi aldrig skulle sett på bussturen, vi missade säkert endel också, fast det var det värt.

Klockan 9:30 började vi röra på oss, dags för nästa effiktivtetsdag. Lite segt var det allt. Fötter och ben gav sig till känna efter gårdagens maraton. Våra blonda kalufser såg ut att vara sponsrade av Svinto, balsam var en bristvara på hotellet. Tur att någon kom på det där med gummisnoddar, så man bara kan dra bak håret.

Vi inser när vi kommit upp och fått på oss kläderna, att resans största utmaning är framför oss – få ihop väskorna. Ryanair godkänner inte övervikt och inte heller flera handbagage. Tanke ett som kommer är, vad ska jag kasta? Tanke två, det måste gå. Med mycket god vilja och kämpande så får vi ihop våra väskor, dock inte handväskorna, dessa får vi försöka gömma under kläderna när vi väl är på flygplatsen.

Shit, tiden går fort. Vi måste ta en buss som går från stationen strax efter 14 för att hinna med flyget. Vi checkar ut vid 10:30 och inser att det inte är många timmar kvar. Snabbt, vad ska vi göra? Rundtur med buss, det är bra. Då får vi se lite turistattraktioner också, samt att Ninnis skavsår får vila. Vi har ju ändå inte någon mer plats i väskorna, så shopping känns lite oaktuellt.

Snabbt in på ”Starbucks” (som vårat Wayne´s), stor kaffelatte och smörgås. Tanken är att kaffet ska räcka en bra bit in på den en timmes långa rundturen. Det är en rundtur där man kan hoppa av och på där man vill under hela dagen, men eftersom vi är sega och dras med skavsår så kommer det bli perfekt att luta sig bakåt och se Barcelona från bussen. Vädret är inte någon hit idag, igår var det sol – mysigt, idag kallt, lite finare regn.

Perfekt, bussen kommer direkt. Bara att kliva på, trodde vi ja…Inte. Vi fick inte ta ombord våra kaffemuggar med lock. Snopet tittar vi på varandra och börjar skratta. Det är inte sant, inte en grej till som ska gå på tok. Vi har inte tid med det här, vi vill se Barcelona. Två bussar till passerar. Då kastar Ninni ur sig en crazy ide. ”-Vi tar taxi!! Han får guida oss runt”.

Sagt och gjort vi stannar första bästa taxi. Förklarar att vi inte har en aning om vad vi vill se, men vi vill att han guidar oss och visar vad han tycker är värt att se.

Skrattet bubblar hela tiden, antingen måste han trott att vi var påtända, eller annars bara allmänt galna.

Han svänger ut på gatan och börjar ta oss mot något som heter La Sagrada Familia, på vägen dit passerar vi en fantastisk byggnad. Vi frågar vad det är för något. ”It´s a monument” var det ända han svarade, vi förstod då att mannen som vi utsett till guide inte kan knappt någon engelska. Väl framme vi La Sagrada Familia, en kyrka, helt fantastisk, så kastar vi oss av bilen. Fram med kameran, olika vinkar, fantastiskt, ett snabbt öga på souvernier sedan in i bilen igen. Vi har nu bildbevis att vi varit där J. Vi har hela tiden koll på taxametern och har bestämt oss för att åka lika länge som vi skulle fått betala för bussturen.

Var blir nästa stopp?? ”-Do you wanna see a park”, fick chauffören ur sig. Klart vi vill, gasen i botten. Jag tror vi skrattar oavbrutet, det är så galet, så knäppt. Sätter man sig i ett perspektiv utanför vårt, så måste man ju fundera vad det är för galningar. In och ut ur en taxi hejdlöst, ser bara till att få några kort..

Han åker igenom staden, vi kommer till lite mindre gränder som snirklar sig lite uppför. Parc Guell heter parken, taxin svänger av för att vänta på oss. Precis när vi kommer ut, så står det något som ser ut som en ”fågelstaty”. Ninni ropar till, den rörde sig. ”Statyn” sätter på Ninni en mössa, jag fotar, sedan vill den ha en euro. Så snabbt blev vi lurade. Vi springer upp för trapporna i parken. Fotar i språnget. Inne i ett slags ”monument” säljer dom krimskrams, snabbt, strunta i att pruta. Vi behöver köpa med oss armband till döttrarna hemma.

Kastar oss in i den väntande taxin igen, glad att han visade oss parken, den var verkligen annorlunda.

Trotsade snön, i mitt hjärta är våren och värmen här.
För vilken gång i ordningen den här vintern vet jag inte...men jag fick börja med att sopa fram bilen.

Först så åkte jag till Hemtex, köpte köksgardiner som jag spanat på ett tag. Kökshandduk och grytlappar i vårens tecken kunde jag inte heller låta bli...Påslakan till knodden med monster på, som har vassa tänder, jag vet att jag kommer ligga på topp när han kommer hem.

Ikea nästa. Var där förra fredagen, men vände när jag väl var inne för det var så mycket folk. Nytt försök idag.
Sängbord, kuddar och gardiner står på dagens agenda. Ikea är så genomtänkt, man går genom alla gångar, snirklar sig fram. Har man som jag en grym shoppingvana och rutin ;-) så hittar man genvägarna. I varenda hörna finns lockvaror, som fullkomligen skriker ut "-KÖP MIG!"
Inlockad till resturangen, köttbullstallrik för 16:-, hur kan man säga nej till det när det snart är lunch??

Egentligen är hela konceptet lysande, men det finns ett stort MEN!! Tag själv lagret!!!!!

Jag vet inte hur många resor jag gjort till Ikea sedan jag blev singel. Tack o lov för familj och goda vänner. Tag själv lagret är generellt uppbygt för män, förmodligen av män. Hur ska vi tjejer som faktiskt oftast inte har fysiken, få på sängar, matbord, soffor etc på dessa vagnar?? Det går inte att sticka under stol med, hur jämlika vi än vill vara, att män har en annan fysik än oss kvinnor.

Så tjejer/kvinnor....skulle det inte finnas en servicedisk för oss inne på Ikea med manlig bärhjälp?? Jag tycker det här är oerhört diskriminerande. Varför ska vi inte kunna få handla billigt?? Ikea erbjuder "plockhjälp" tror att det är till en kostnad på ca 1500:-....
Tror dom har missat att en högre andel kvinnor handlar inredning än män...
Fast vad vet jag...

Japp, då var det salsaklubb som gällde. Äntligen. Det är mörkt och tyst omkring oss, vi spanar och spejjar. Frågar några som går förbi var salsa klubben ligger, men de ser konstigt på oss och rycker på axlarna. Tillslut så får vi fatt i en man som jobbar i området. Han berättade då att salsa klubben stängt för fjorton dagar sedan. Är det de här man kallar för missflyt??

Ninni är trött, sliten småbarns mamma. Jag är också trött, men salsaklubb, shit det vore ju kul. På kartan som killen från turistbyrån ritat in klubbar så finns det en ring till, alltså en möjlighet till. God och fantastisk vän som Ninni är så hoppar vi in i en taxi, även om vi inte stannar länge, vi ska dansa salsa!!

Taxinchauffören nickar när vi visar kartan och börjar ta sig mot andra delen av staden. Han stannar bilen vid en hamn, pekar på en bar/klubb gata som ligger längsmed vattnet. Det är mörkt, många ungdomar i rörelse. Vi tar oss ner för en trappa. Neonskyltarna lyser på rad, en herrans massa olika klubbar. Det är oerhört lite folk nedanför trappan, klockan är närmare midnatt. Var är alla människor? Vi frågar dem vi ser efter salsaklubben. De pekar att vi ska gå vidare.

Vi passerar som små hål i väggarna, det är klubbarna. I det här läget går vi inte in, vi är målinriktade vi ska dansa salsa. Vi stannar till vid ett ”hål” där det står ”SALSA” utanför. Tonerna av musiken bekräftar att det är ett salsa ställe, men det här kan ju inte vara klubben. Det är helt tomt, bara ett par stycken som står och hänger samt bartender. Vi går vidare. Gatan tar slut. What?? Var är den stora salsaklubben med alla snygga spanjorer som ska lära oss dansa salsa?? Vi frågar några som passerar oss, alla pekar tillbaka på hålet i väggen. Det här är inte sant!! Framför oss har vi sett heta rytmer, passionerade danser, vackra människor och kläder som är ett med musiken. Det här är som att bli lurad på julafton av tomten.

Vi stannar upp, reflekterar. Vad gör vi nu?? Förutom att skratta hejdlöst så magen värkte än värre, så valde vi att göra en grej av ”klubbandet” i Barcelona, som man hört så mycket om.

Vi gjorde 13 klubbar (eller hål i väggen som jag hellre skulle kalla det för) på 20 minuter, snacka om effektivt klubbande. Hälften av klubbarna var mer eller mindre porrklubbar, men tjejer som hade ingenting mer eller mindre på sig. Så eftersom vi skulle dansa lite på varje klubb, så blev det att dansa med strippor där. Nursey for fun (vi tyckte först att det stod ”for fuck”, där var det så lite kläder som man bara kan ha som läkare eller sköterska, fast man kunde ändå ana deras ”identitet”.)

Inne på en av dessa klubbar märker jag att vi är förföljda av ett par män, när vi sprungit ut och in. En är på väg fram mot mig och tar tag i mig. Går bara bråkdelen av en sekund, så har jag ”kastat” bort honom och vi drar iväg till nästa klubb, men med ett extra öga i nacken för att se om dom försvann. Det gjorde dom, skönt det i alla fall!

På väg hem i taxin så hamnar vi med en taxichaufför som skrattar och pratar spanska med oss hela resan. Vi förstår ingenting, men skrattar det gör vi, han också och pratar vidare på sin spanska.

01:30 lamporna släcks efter en oerhört händelserik dag, kväll och natt i Barcelona.

Mörkret kommer ganska snabbt. Vi har varit ute länge på gatorna, med bara ett fåtal korta stopp, annars shopping, shopping och mera shopping. Från att tycka det var så lugnt och skönt, inte så mycket människor, så är det ett myller på gatorna av folk. Var kom alla ifrån???

Känns som hötorget i rusningstrafik, så mycket folk både på gatorna och i affärerna. Fötterna börjar dessutom säga ifrån. Ninni behöver in och handla en sak på H & M, jag tar i stället en närliggande butik. Den butiken gör jag ganska snabbt. Ställer mig utanför och väntar på Ninni. Jag väntar och väntar försöker att titta efter en blond kalufs i myllret…men det är kört..Shit också har vi tappat bort varandra?? Det vore ju lysande. Då kommer nästa tanke…vad heter hotellet vi bor på? Puh…jag hittar som tur var ”nyckel kortet” till hotellet i bakfickan. Bra då har jag namnet. Efter en stund som kändes ganska länge, så ser jag äntligen Ninni. Yes, teamet är tillsammans igen.

Klockan närmar sig åtta tiden, vi har varit igång sedan tio på morgonen. Börjar känna mig hungrig, men vi ska ju på salsa klubb och vill ju fixa oss lite innan. Smiter in på ett kondis. Mmmm allt ser väldigt gott ut, men också väldigt fett…Slutar med att jag köper choklad croissant. Det var nog det fetaste och sötaste bakverk jag ätit, fast gott…En om dagen, skulle garanterat öka omfånget på magen…

Pladask ner på sängen. Skorna var det tveksamt om man skulle ta av, doften av välpromenerande fötter ville gärna pocka på…men det funkade. Eftersom vi är hälsan, skönheten och renheten själva så doftade det inte något annat än underbart i rummet.

Helt slut och förbi efter en helt magisk shoppingdag så låg vi där på varsina sängar. Ok, bara att bita ihop. Timmarna i Barcelona är få och vi måste få ut så mycket som möjligt av tiden.

Vilka Pumor!! Rätt klädda, med kort kjol respektive klänning, lite klack på stövlarna. Våra blonda hårmanar, var fixade och stylade till det yttersta. Sminket satt som en smeck, dags att erövra Barcelona by night, spana in de snygga spanjorerna. Hoppas på att deras ödmjukhet och tålamod kommer lära oss allt om salsans grunder..

Taxi till första salsaklubben, att fötter och ben var slitna efter tio timmars shopping var bara att bortse från. Trötthet, är bara ett hinder som man ska kliva över. Vi börjar med att ladda batterierna med en middag. Gick runt och kollade lite, med den fantastiska lunchen i bakhuvudet så kändes allt lite B…fast vi valde en italiensk restaurang (jo, lite knepigt val när man är i spanien…men vi orkade inte leta längre).

Middagen var väl helt ok, inget direkt att klaga på. För att bli lite piggare efter dagens maraton shopping så behövde vi självklart få i oss lite socker. Mmmm vad äter man som dessert på en Italiensk restaurang om inte Tiramisu?  Väl framför mig, så greppar jag skeden, för den till kakan och får en alldeles lagom bit, in i munnen. DEN ÄR FRUSEN !! Grrrr..orkar inte mera idag. Vi skrattar åt det som allt annat, men nu börjar man tröttna på att allt går åt skogen. Ser till att kyparen drar av det på notan, sen går vi.

Den sena natten till trots, vi måste upp i tid. Time to see Barcelona. För att kunna koppla av och veta att vi ska kunna komma hem i morgon, så måste vi fixa nya boardingcard till mig, eftersom det var fel efternamn på det gamla. Ner till receptionen, kanon dator finns, i med en euro och börja leta efter rätt länk. Tur att Ninni har lite koll, efter lite sökande så är hon rätt, yes, bara att skriva ut! Perfekt, eller inte…receptionisten talar om att skrivaren är sönder, men förmodligen kommer att lagas under dagen. Det är inte meningen att någonting på denna resa ska funka.

Precis som när allt annat gått åt skogen, så skrattar vi, vad mera kan man göra? Vad mera kan gå fel? Hur stor är sannolikheten att allting händer på en resa som bara varar i 36h ??
Magen börjar värka, skrattet och komiken har spridit sig, som träningsvärk i magregionen.

Ninni som är en påläst dam har checkat innan (ja…det var nog det enda vi checkade…) att frukosten är svindyr på hotellet och inge märkvärdig, men det skall finnas ett litet café runt hörnan som varmt rekommenderas. Väl där, så tar vi oss in av en dimridå av cigarettrök för att beställa frukost. Tänk vad man har vant sig snabbt med att det inte är ok att röka på offentliga platser…

Vi beställer in varsin latte och en croissant, sedan slår vi oss ner på ett par stolar ute. Helt fantastiskt. Det är den 12 december, vi sitter ute och fikar!! Solen skiner, himlen är blå, det är ljuvligt att sitta på denna plats. Reflektera över hur skönt livet är ibland, hur mycket det gör att få byta miljö, att få skratta tillsammans med en person som man tycker så mycket om. Det är livet!

Arkitekturen är fantastisk, en blandning av gammalt och nytt. Träden är gröna och bouganvilla blommar . Trafiken är ganska lugn, inte så mycket folk ute. Det är precis innan jul, men inte så mycket julpynt som vi har i Sverige, det är ganska diskret. Vi går gata efter gata på väg mot ”La Rambla”, huvudgatan i Barcelona, motsvarar Sveriges Drottninggatan.

Plötsligt så ser vi den, affären, vår affär-  Desigual. Wow, vilka häftiga kläder, helt annorlunda. Färgsprasom ett helt fyrverkeri. Vi sliter och drar i alla plagg och förundras över det unika med varje plagg. Vi provar och funderar, känns ju lite tokigt att börja shoppa direkt, vi vet ju inte vilka mer butiker dagen har att erbjuda. Efter mycket vånda, då expediten sa att det fanns någon mer Desigual nere i centrum så beslöt vi oss för att lämna butiken.

Vi inser snart, att var och varannan kvinna bär kläder från Desigual. Upptäcker också att Desigual finns i så gott som varje kvarter. Ooops, så unikt var det.

En strålande dag har vi, både vädermässigt och shoppingmässigt. La Rambla var inget för oss, ganska trist. Personer utklädda till statyer stod längs hela gatan och försökte tjäna pengar på det. Husdjur såldes efter gatan, sedan glass och det vanliga tjaffset..Vi åt en fantastisk tapaslunch, den skulle jag gärna äta om och om igen. För att inte tala om det utsökta vinet..mmmmmm.

 
Väl nere vid hamnen., så pulserar det salsamusik i högtalarna. Ja, det är klart…vi måste gå på salsaklubb i kväll. Vi kan väl inte vara i Spanien utan att få gå på riktig salsaklubb?? Med kartan i högsta hugg så går vi till turistinformationen. Så serviceinriktade, de ritar ut på kartan var två av salsaklubbarna ligger. Roligt, vi har kvällen planerad!

Så äntligen vi är på väg!! Yes, vi sitter i plastade säten. Den knallgula färgen som pryder större delen av kabinen tillsammans med lite blå inslag är slående. Redan innan ”takeoff” så kan vi inte låta bli att fundera över var har vi hamnat?? Känns som vi sitter på nattbussen i stockholm en fredagsnatt. Vilket liv, fasansfullt…men komiskt…vi sitter bland hur många fotbollsfans som helst som precis som vi är på väg till Barcelona , fast i ett helt annat syfte.

Killarna framför oss skriker ut Hammarby ramsor, gör vågen, härjar rejält. Vad kan man göra annat än att skratta? Efter avfärd så kommer den såkallade drinkvagnen ut. Yes! Vi ska dricka vin- gött! Kabinpersonalen är ungefär lika inspirerande som plastsätena vi sitter i, inga onödiga trevligheter eller leénden här inte. Vi åker ju Ryanair, och glädje från personalen har vi inte betalt för.

 Helt plötsligt så är det något som bryter av sorlet i kabinen, en röst i högtalaren. Det är reklamradio på flygplanet. Fantastiskt, och vilket språk det var på om det var spanska eller engelska är svårt att avgöra, för mottagningen och ljudet var så skorrande. Fast att det lät högt, nästan överröstade nattbuss trafikanterna det gjorde det..

Timmarna flöt på, ju närmare Barcelona vi kom, destå längre växte sig toalettkön bredvid oss. Härligt. Jag ska inte säga att det var en rak kö, för flertalet fick vi försöka trycka upp från våra säten, våra knän, då dom var så dyngraka att de hade svårt att stå i en kö.

Girona, flygplatsen i 10 mil norr om Barcelona. Underbart, vi är framme!

Snabba och smidiga som bara två gaseller kan vara så ser vi till att vara så gott som först ute ur flygplanet. In i ankomsthallen, försöker att hitta skyltar var flygbussen in mot Barcelona går. Intuition är något som vi kvinnor är fantastiska på. Vi går åt vänster. I hyfsad rask takt så tar vi oss ut. Hmm himla snygga spanjorer, lite ögongodis skadar ju inte så här på nattkvisten.Stannar, ser oss omkring. Var är bussarna?? Kan det vara ett parkeringshus vi står vid??Vi får tag på en parkeringsvakt. Han pekar såklart i motsatt riktning, engelskan är inte den bästa hos honom, men han förstår var vi ska.Gasellerna lägger åter igen benen på ryggen, förbi ankomsthallen. Där tar det stopp! What!! Vilken kö, ska alla dessa till Barcelona?? Jepp, bättre än så är det inte. Bara att gilla läget, ställa sig fin i raden.

Efter 30 minuter så kommer vi fram till den efterlängtade busskuren, trötta, klockan börjar närma sig ett tiden på natten.
-”Sorry, we don´t take cards” Han måste skämta????!!! Tar inte visa kort, det är sant, Puh…ska det bli medvind för oss snart. Jag lämnar Ninni med väskorna och rusar tillbaka till ankomsthallen, stoppar in kortet i automaten och försöker förstå vilka knappar jag ska trycka på. Tänk, det blev rätt. Jag fick ut pengarna.Springer förbi hela kön, och tar första platsen i biljettkön. Strålande, nu har vi biljetter till bussen.

Bussen som vi blir tilldelad står med en stilla kö utanför, varför händer det inget? Ska vi inte få gå på? Bussarna omkring oss åker, en efter en, men inte vår. Efter mycket om och men, så blir vi påsläppta. Nyckeln i vredet, motorn startar. Lysande, nu är det inte långt kvar tills hotellet. 10 minuter senare väljer chauffören att stanna vid en bensinstation. Typiskt ska han tanka nu? Nej, nej…han hade tydligen en kompis där som han ville prata med. I bussen så sitter vi tålmodigt och väntar och hoppas på att vi kommer åka snart.

Efter många timmars resande så tar vi en taxi från busstationen till hotellet. Vi är framme!! Hotell Advance.
Vilket fantastiskt hotell, det är helt underbart. Allt är design är genomtänkt, snyggt och estetsikt. När vi hade checkat in , fnissat åt den galna resan så släckte vi lampan. Klockan var då 03:30.