Lycka
Kanske jag skaffat lite vuxenpoäng nu när jag bytt jobb?
Tillbaka på gamla arbetsplatsen, det känns som igår som jag var där. Kan fundera över vad jag gjort de 14 månader som jag var därifrån..
Känns bra, skönt. Ett jobb som kräver sitt, men ingen som piskar i ryggen, ingen som ringer i en säljklocka, ingen som sitter och applåderar när affären är inne. Det är sköööööööööööönt. Att jag dessutom halverat min restid, det är fantastiskt. Spännande när man lär sig att reflektera över små saker, som ändå betyder så mycket.
Ferrarrin är parkerad, nu cruisar jag fram i stället.
Efter allt destruktivt dejtande, jagande efter Mr Right...Nu känns det som jag träffat rätt. Plötsligt vinner man, eller hur är det man säger? Nu har det gått så många veckor att man vågar känna, vågar hoppas att det här är han, mannen jag sökt efter de senaste åren. Mannen som får mig att le och skratta. Mannen som får mig att reflektera och fundera. Mannen som jag kan se en framtid med.
Ändå är jag så medveten om hur snabbt saker och ting kan förändras, hur snabbt en matta kan dras undan. Fast jag vet oxå att idag så kan jag hantera det. Jag är stark i mig själv, vilket jag inte var för ett år sedan.
Jag njuter av stunden, av dagen, av tiden jag får vara lycklig och glad. Att inte se någon som en självklarhet, utan istället få vara tacksam för den kärlek jag känner nu. Den kärlek och lycka som denna man ger.
Kan inte minnas när jag kände en sådan här balans tidigare i mitt liv. Livet är toppen!
En dag kvar..
En dag kvar på Clear Channel.
Det är med viss sorg jag lämnar vännerna här.
Har varit en fantastisk tid. Många härliga skratt. Nya helt otroligt trevliga människor.
Jag har aldrig varit på en så här trevlig arbetsplats, jag har verkligen inget ont att säga om det här stället.
På onsdag går jag tillbaka till min gamla arbetsgivare. Det blir oxå bra, fast på ett annat sätt.
Där kan jag har med min älskade bil, som dessvärre en granne krockade in i igår :-(
Jag får en tryggare ekonomi, vilket är en förutsättning när man har tre barn.
Jag har min gamla kollega och blivade chef där. Det är en toppentjej....så visst....det blir bra..
..men ändå. Clear Channel kommer finnas som ett himla roligt och trevligt minne i mitt hjärta.
Vem vet, någon gång, vid något annat tillfälle så kanske man är där igen..
Sitta av tid
Ferrarin är parkerad. Nu drivs jag fram på mjukare vägar. Känns som om det är en TT jag kör..
Sitter på jobbet som jag egentligen trivs väldigt bra på och har absolut inget att göra.
Jag kommer att sluta här, saknaden av mina kollegor alla skratt kommer att vara stor. Vem vet, någon gång så kanske jag kommer tillbaka.
Försöker lyfta det som är bra med det nya jobbet, mycket mental inställning. Det blir perfekt att jobba där nu.
Det är en himla go och trevlig tjej som jobbar där. Jag har ett eget rum, vilket är få förunnat i dag. Jag kommer att ha min bil varje dag fram å tillbaka till jobbet. YES!! I LOVE MY CAR!
På det nya bolaget är det mer långsamma vägar, mer mjuka kurvor. Färre hastiga inbromsningar och mer sällan som man trycker gasen i botten. En mer jämn körteknik.
En dryg timma kvar...sedan så får jag gå hem...Då¨är det helg och min älskling kommer över :-)
Camping
Trollet somnade fint i sin säng, efter en lång och kul kväll....
04:10 kom han in i sovrummet...dags för mig att förflytta mig in till hans 170 cm långa säng...för han ville inte sova mellan oss...Efter en kvart väntan, så somnar han äntligen om..Jag vecklar ut kroppen och går in och lägger mig i min sköna, fluffiga säng. Lägger ner huvudet på kudden...Gissa vem som står där?
Jepp, trollet är tillbaka..puh..jag är trött...Tillbaka till hans säng, för jag är livrädd att han ska få ett utbrott så hela huset vaknar. Efter en kort stund ger jag upp...jag orkar inte..måste sova...måste få sträcka ut kroppen.
Vad är alternativet? Soffan..Tack å lov att den är stor..Ut med våra täcken, ner med persiennerna i vardagsrummet. Sov nu!
Han somnar, äntligen. Vaknar ett par timmar senare. Känns som om det bara är tältet som saknas...en brasa mitt i rummet, lite mygg runt huvudet....men ändå tacksam för soffan. Annars hade jag fått leka fällkniv i hans säng hela natten..
Konkurrens
Puh..kan inte vara lätt att vara liten när mamma hittar en man som hon tycker om.
Så mycket pussar och kramar som jag fått sista veckan av mitt lilla snart 5 åriga troll....det har jag aldrig fått..
Att jag om och om måste bekräfta att jag älskar honom mest av allt. Tårarna som rinner för att bekräftelsen inte räcker. För han vill verkligen inte dela mig med någon annan..
I kväll ska mannen i fråga sova över för första gången. Mysigt tycker jag såklart! Trollet är mer tveksam....
Konstaterade häromkvällen "- Mamma det kommer bli trångt i din säng när R sover över"....fanns inte en tanke på att trollet skulle sova i sin egen säng....
I morse så snurrade tankarna igen.."-Mamma , du kan väl sova med mig i min säng i natt".....Till saken hör att trollets säng är 170 cm lång och 70 cm bred...Jag är både längre och nästan bredare...
...så vi får väl se hur kvällen/natten ter sig....Kanske är man ett vrak i morgon bitti? Kanske flyr mannen med benen på ryggen och visar sig aldrig igen??
Jag är tillbaka:-)
Dags att uppdatera lite. Kör numera Audi, Ferrarin var på väg att ta över i tidiga hösten, fast jag valde att parkera den. För alltid..åh...det känns hårt...Jag älskar min Testarossa....men jag vet att den inte är bra för min hälsa.
Jag mår toppen nu. Livet känns just idag helt perfekt.
Jobbat och gett järnet senaste halvåret. Vet inte om jag vågar skriva det....men av personliga själ så kommer jag att gå tillbaka till en tidigare arbetsgivare. Jag har en fantastisk arbetsplats idag, de mest underbara kollegor, men jag har inte råd att vara kvar där. Jag reser till och från jobbet tio timmar varje vecka, mer än en arbetsdag. Framåt så kommer jag att åka min älskade bil, gasa i lagom takt. Trycka i köer, gasa - bromsa...höra på någon komersiell radiokanal, men ändå njuta av friheten av att ha bil...Friheten av att slippa stressa för att hinna med en tunnelbana....Jag kommer att få ett lugnare sälj, men ändå ett sälj som jag vet att jag kan lyckas med. En god vän som redan är på det företaget. Det kommer bli bra:-)
Sista pusselbiten, som jag skrev ganska frekvent om i slutet....Jag hoppas och tror att jag hittat den...Ja, livet är underbart fantastiskt just nu....(jag vet......det kan ändras...men jag njuter av stunden).
Jag träffade honom någon dag i december...Det var en "ikkedejt". Jag var helt inställd på att....nä...ingen dejt...men en middag....Å nu sitter jag här och är förälskad i en man, som stulit en del av mitt hjärta....och jag känner att det är besvarat. Har nog aldrig träffat en så kärleksfull man tidigare...
Plötsligt händer det!
Mörkt
Saknad
Längtan
Tårar
Ska det vara så jävla svårt att hitta denna förbaskade pusselbit??
Ferrarin...
Shit, vad lätt det är med en stark motor under karossen att gasa, det känns inte. Ingen fartvind, inget som kan hindra dig. Helt plötsligt är du där igen. På kortare tid än du kunde ana, så var balansen borta.
I torsdags var kroppen shakey igen, hjärtat slog på högvarv, själen var trasig....stressen, gasen hade tagit ett rejält tag i min själ.
Handbroms! Dra åt ordentligt. Stanna upp. Reflektera. Vad hände? Vad gick fel? Hur kom jag åt gasen i min ferrari? Jag som lovat mig själv att byta ner till en Audi..¨å så..helt plötsligt så satt jag i Ferrarin igen.
Nu har jag stannat upp. Tittat på mig själv utifrån och in. Vad är värdet i att gasa Ferrarin? Förmodligen inget, för räcker det inte att köra Audi...då får det vara...Annars så är det tack och hej för mig innan jag levt klart.
sniglar
Jag trodde aldrig att jag skulle smaka sniglar..
men min nyfikna sida tog över när jag var på dejt häromdagen.
Han beställde in ..............
ja....jag vet inte vad jag hade tänkt mig..
Vet ju hur dom ser ut i naturen, men hade inte räknat med att det skulle se likadana ut på tallriken, med "huset" kvar å allting...bredvid ett par brödbitar.
Smaken då...jag in med snigeln i munnen. Det var segt, lite gummiaktigt..smakade väl egentligen inte så mycket. Tyckte nog att koncistensen var värst.
Så då har man smakat sniglar, jag är stolt över mig själv!
Livet
tiden och dagarna räcker knappt till.
Att försöka få tiden att räcka, att hitta en balans, att vara nöjd med det som dagarna fylls av.
Vad är balans? Hur uppnår man det?
Jag tror inte att jag kan få en riktigt bra balans innan alla pusselbitarna är på plats.
Jag kan skapa en viss jämvikt, balansera från sida till sida och acceptera att det är en bit som saknas.
Fast i min värld så måste jag hitta den pusselbiten även om det tar tid, även om det kostar på i form av energi, i form av besvikelse, det kommer att vara värt det..
Kan inte tycka det är ok att det saknas något, att det gör det under en viss tid det går att leva med.
Men leva utan den sista pusselbiten, är som att leva med ett handikapp, något saknas, eller något är inte som man tänkt sig det. Längtan och saknaden är stor............
Snart är det dags..
Nedräkningen har börjat, på måndag är det dags...dags att komma tillbaka till verkligheten.
Slut med att softa i soffan på dagarna.
Slut med korta dagar för knodden.
Slut med att passa på handla, städa och annat som jag kunnat gjort på dagtid senaste halvåret.
Slut med promenader jag gjort på dagtid.
Slut med att kunna ligga kvar i sängen på morgonen.
Slut med att göra precis som jag vill, mer eller mindre, varje dag.
Dags för tunnelbana och medtraffikanter varje morgon.
Dags att ställa väckarklockan.
Dags att sminka sig och göra sig representativ för dagens arbete.
Dags att börja planera in hämtning och lämning.
Dags för att träffa nya personer som ska bli mina kollegor.
Dags att fixa dagliga rutiner.
Dags för att kämpa med balansen i livet, som gör att man orkar på alla plan.
Augusti, i morgon september.
Det känns så öken. Vi har haft fyra månader av vår och sommar. Nu är det åtta månader av kyla, av mörker, slask och snö framför oss.
Visst med positivt tänk, så kan det vara mysigt att tända ljus och se någon bra film. Eller som både min goda vän och dotter sa, hösten har ett bra och kul mode...
Fast nääääääääää jag gillar inte dessa åtta kommande månader. Skönt att börja jobba, då är det något som håller en uppe i höst och vintermörkret. Har dessvärre fört över min avsky för kommande månader på min dotter. Det är inget som jag är stolt över, fast ibland så kan man inte rå över att man tycker något är så trist.......
Jaja, har jag tagit mig igenom året som varit, så skall jag med glädje och positivt tänk ta emot hösten och hoppas att det finns något gott där till mig och mina barn...
Hmm lite luddiga rader, luddiga meningar..men tanken med texten var mer ett konstaterande. Hösten är här!
En vecka..
Är blandade känslor, mest bra känslor.
Ska bli roligt att börja arbeta, roligt att få lära sig något nytt, roligt att träffa kollegor, det är lite som om livet kommer tillbaka.
Samtidigt så är tankarna på att gå upp tidigt, sminka och fixa varje morgon, hämta och lämna lillknodden hos dagmamman, inte lika roliga.
Tanken på att jag kommer tillbringa tio timmar i veckan till att åka kommunala medel inte det roligaste.
Krävs att den mentala inställningen är på topp, att man puschar sig själv till att göra något vettigt av de tio timmar man sitter "fast" i trafiken.
Känner mig dock tacksam och nöjd att jag har fått ett jobb, ett jobb som dessutom verkar bra.
En pusselbit på plats, bara det får göra att jag är nöjd.
En bit kvar att lägga innan jag känner mig helt nöjd, fast det är väl så, man kan inte få allt på en gång...
En bok, en mening om mitt liv.
börja skriva en bok om mitt liv, mina memoarer..
känns lite fånigt...för vem gör jag det?? Vem vill läsa en bok om mitt liv?
Jag tror inte att det är många. Fast jag tror det skulle vara en bok "för mig själv",
ett sätt att gå igenom mitt liv. Bra saker, dåliga saker, roligt som tråkigt.
Det är alltid nyttigt att ta sig tid för tanke och reflektion, något som jag missat mer eller mindre hela mitt liv, då jag gasat min Ferrari. Det som är skönt oxå om jag gör en bok för mig själv, det finns ingen tidspress, det finns inget rätt och inget fel. Det är bara mina egna tankar och ord som gäller, från början till slut...
Hmmmm, ja vi får väl se...men en tanke är det..
Pusselbit no1
Denna dag då vädret har slagit fram å tillbaka, precis som livet för mig senaste året, då blev det klart.
Jag börjar arbeta på Clear Channel, med utomhusreklam den 6 september. Oj, det bli omvälvande att börja jobba igen, efter snart åtta månader hemma. Fast roligt, himla kul att vara tillbaka till mediabranschen. Vilken lycka att åter igen ha kollegor, känns lite som om livet är på väg tillbaka igen. Förhoppningsvis så har jag lärt mig en hel del av dessa månader framåt , som jag kommer nyttja nu.
En lättnad, en tyngd som släppte idag. Pusselbit no 1 är på plats.
Är det inte så, att får man första biten på plats så brukar de andra bitarna komma strax efter?
Jag tror det, jag har full tillit till att livet kommer te sig toppen nu och framåt. Jobbar dagligen med den mentala inställningen, man kan påverka mer själv än vad man tror.
Livet är just nu oerhört spännande, är det för att man nått de berömda 40....?
Väntan...
Nr 1 nu, att få ett jobb. Det är nära nu...så nära...väntan...väntan. Besked idag eller förhoppningsvis i morgon. Lycka om den pusselbiten kommer på plats. Om det inte händer, att det skiter sig....ja...då är det bara "kriga" vidare, söka mera jobb...Tids nog med envishet och målinriktan så kommer ett jobb bli mitt..
Väntan, väntan och förväntan, på torsdag kommer mannen med stort M till stan. Spännande, en nyfikenhet som stillas, vem är han? är han en pusselbit i mitt liv, eller bara ännu en som passerar utan att passa in?? Vem vet, jag vet i alla fall att man måste våga för att vinna..
Väntan på att ta tillbaka livet, att tanka ny energi, gasa, samtidigt vara oerhört medveten om var bromsen finns...
Utmaningen på denna resa är att behålla balansen, att alla däcken ligger på vägbanan...
Sömn...
Hmmm fick för mig att det var när man blev äldre som man sover mindre...
Nåväl, jag ska försöka kämpa mig vaken över tio slaget i kväll, sedan hoppas på en skön natt sömn..
Hoppas på att barnen är hemma, så man kan sova lungt. Att mobilen håller sig tyst (jag vet....man kan stänga av den....fast det är ju som att stänga av sin bästa kompis- det är svårt....). Hoppas på att lilla O sover hela natten och att jag vaknar pigg och utvilad i morgon :-)
Min Ferrari....
Jag har parkerat min "Ferrari", det har gett mig tid för tanke och reflektion, jag önskar att flera fick den möjligheten. Nu står den på parkeringsplatsen, däcken är nya, motorn tvättad. Motorvägen ligger framför, men jag väljer att ta innerfil denna gång. Att glida i dess skönhet, men samtidigt få möjlighet att "se" vägen, se kurvorna och avfarterna. Tidigare var det bara full gas, parerade kurvorna nätt och jämt, missade avfarterna och tog nya vägar.
Bränslet tog ofta slut, men fyllde snabbt på med nytt och körde som bara få kan och klarar av..
Jag har lärt mig och fått respekt för min maskin, min motor. Jag kan inte bara tömma den med bensin, jag måste fylla på oxå. Jag måste låta motorn vila i bland. Kanske stanna vid någon avfart, fundera och reflektera över vilken väg jag ska köra vidare på..
Jag ska försöka njuta av att jag har en inneboende Ferrari, och ta hand om den...som bara jag kan.
Väntan...
Tålamod...
Vänta...
Allt tar sin tid....
Shit vad jag inte gillar dessa ord/uttryck just nu.
Har jag inte väntat nog nu?
Sökt en herrans massor av jobb- jag vet- det är semestertider....
fast tänk vad dom kunde tjänat pengar på att jag börjat jobba redan nu!!
Hoppet....är det sista som överger en sägs det....
jo...det är nog så.
Varje dag HOPPPPPPPPPPPAS jag att någon kommer anställa mig, men fet lön ;-)
eller att MANNEN I MITT LIV bara är där............
som jag brukar säga.....Vad är en bal på slottet??
Facebook...
"vänner" har jag oxå...
men, är det inte väl sterilt...??
samla på tidigare bekanta, kollegor...osv....
Jag har inte riktigt förstådt det ännu,
samtidigt så tycker jag det är lite skoj.
Att se vänner från förr, läsa lite om deras vardag,
se hur dom ser ut, vad dom gör.
Jag undrar hur facebook ser ut om tio år..
