Midsommar över- skööööööööönt
Hade mina barn tack o lov... Vännerna lyste med sin frånvaro..
Jäklar vad trist det är att vara själv ibland..men men...tacksam ändå..
Finns ju en herrans massor därute som varken har barn eller släkt..
Går inte att sitta å vara bitter, göra det bästa av situtaionen. Tacksam över att man har vänner som åtminstone har tid att träffa mig på vardagar. Fantastiska vänner. Fast jag saknar dem helger som dessa....
Snart semester. Då kommer nästa fråga från allt å alla..."Vad ska du göra på semestern?"
Jadu, vad ska jag göra? Försöka hitta på saker som får barnen att tycka livet och ledigheten är toppen. Försöka njuta i min ensamhet, njuta av värme och ledighet..
Hmm...känns som om det här blev ett bitterinlägg....samtidigt...just idag...då är det JÄKLIGT trist!!
Midsommar, vem sa att det är kul å trevligt??
Tack å lov för att jag har min fantastiska mamma i livet.
Annars hade det varit jäkligt ensamt..
Dessa förbaskade högtider. Där alla förväntningar är skyhöga.
Det ska vara vänner, det ska vara skärgård och nubbe.
Men alla vi singlar, som inte har någon. Vars vänner lever i relation och har all fokus på det storhelger.
Allvarligt, det suger när folk frågar vad man ska göra i helgen?
jadu...vara ensam...hänga vid tvn...datorn...
Nä fy fasiken. Det ända som håller en uppe är att veta att vi är många i detta avlånga land som tar oss igenom dessa helger. I bland kan man bli starkare....ibland är det bara skit!
Du...
Känslan som rör och berör.
Ett sug i magen, en volt av hjärtat när jag hör din röst.
Ditt skratt, ditt sätt att prata, att lyssna.
Jag vill bara ha mera.
Säg att det kan bli vi. Har aldrig upplevt denna känsla av passion.
Något som rör och förför mig. Farligt, läskigt en annan person får mig totalt ur balans.
En blick, jag drunknar i dina blå. Ta mig i dina armar. Säg att du älskar mig, att du aldrig mer släpper mig. Säg att det ska vara vi nu och för alltid.
Tiden stannar. Problem och tråkiga saker försvinner, när du dyker upp i mina tankar.
Det enda jag kan tänka på är du. En bris, en våg, en solstråle, allt finns runt om oss, men i vår bubbla är det bara vi.
En utmaning att få ihop livet i verkligheten. En kärlek som övervinner alla hinder. Inget är svårt när vi är tillsammans, styrkan av att vara två. Lyckan att dela ett liv med personen som tagit mig med storm.
Varför fortsätta att söka och leta, när vi har hittat varandra och kärleken står framför oss ?
Finns kärleken, kommer viljan att ge oss kraft att lyckas, att ha modet och styrkan att kämpa för oss.
Värderingar
Inte många som tänker på det, utan man tar allt man tänker för givet..Tänker jag på ett speciellt sätt och har vissa åsikter, så är det lätt att tänka att alla andra tycker lika.
Har lärt mig så mycket om värderingar sista åren. Hur stor betydelse det har hur man fungerar.
Dejting för exempel. Det spelar ingen roll hur söt, go, glad och trevlig personen är som man träffar. Det kan vara den mest fantastiska människa du någonsin mött...men.....jepp...så kommer det där men....När man börjar känna varandra bättre, det är först då man ser om man synkar...Det kan handla om invandring, barnuppfostran, ekonomi eller egentligen vad som helst. Det som är viktigt i mitt hjärta, så viktigt att jag inte viker mig...det är mina värderingar....träffar jag någon som är tvärtemot, då kan jag lova att det kommer skita sig förr eller senare..Inte ens ide att försöka..
Bara en kvällsreflektion...
Promenad på distans
Jag känner att jag måste gå ut å gå, måste komma igång att röra mig.
Men det är så himla tråååååååååkigt att gå själv.
Då kommer en god vän på en lösning, som kan låta enkel...vi går tillsammans.
Till saken hör att vi bor tio mil från varandra, men vilken lycka, vi har ju headset...
Så nu har vi varit ute å gått ett par kvällar i rad, å vad mycket lättare det känns när man är två!
2012 ska bli ett bra år hoppas jag :-)
Lördag
Ändå skönt att det är helg, att man bara tillåter sig att vara.
Saknaden av dig...saknaden av någon..
mörkt ute, mörkt i sinnet.
Det ständiga jobbet att se det ljusa..att vara pigg å glad...
Fast jag tror att 2012 kommer bli ett bra år.......
2012
Jag är så himla värd det efter att ha krigat sedan skiljmässa, varsel och annat sedan 2009...
Får bra vibbar. Nytt jobb, nya möjligheter, nya människor.
Min underbara lilla familj, mina fantastiska vänner som gör livet värt att leva. TACK!
Tack för att ni finns för mig, utan er skulle jag inte vara den jag är idag.
En God Jul till er alla, med förhoppning om ett toppen 2012
Dagens tips..
Måste bara rekomendera att ni som inte varit på Chilli, ta er dit.
Helt magiska filtar, varma å goa. Snygga kuddar.
För att inte prata om tavlorna som finns där.
Prisvärt och vettigt, finns nog något för alla..
Svårt
...när det är precis det man väntat på...
å ändå så är det fel, för den man väntat på tycker inte det är rätt..
Livet är ett evigt pussel och en evig kamp.
Vad svårt det är........att hitta rätt...
Fotografiska
Tog min kära bil på utflykt idag. Till den södra delen av staden. Solen sken, en fantastisk höstdag. Önskar att jag kunde säga att jag gled fram på gatorna till min destination. Dessvärre så lät det som bara fn...jag tror att avgassystemet är sönder...så det är ingen direkt njutning att sitta i plåtburken..
Väl framme vid Fotografiska så ser jag till min glädje att det finns jättemånga parkeringsplatser precis utanför. Yes, vilket flyt..jag slipper promenera och gå vilse på söder..
Börjar med att titta på Robert Mapplethorpe . En väldigt speciell utställning. Mycket naket, men även sköra orkidéer och liljor. Han har jobbat med det svart/vita att finna ljus och skugga. Fantastiska bilder.
Sedan gick jag vidare till nästa utställning, som jag fastnade för. Kvinnan bakom kameran hette Helen Levitt (1913-2009). Vilka fantaastiska bilder. Hon har fångat personer i rörelser, händelser, mycket fokuserat på gatulivet i New York. Jag blev sittande framför en film från 40 talet, med musik från den tiden.
Stillheten och tystnaden gjorde att man försvann in i den tiden. Var en skön stund att drömma sig bort och komma in i den svartvita bilden och miljön.
Avslutade besöket med att besöka bokhandeln. Äntligen köpte jag en fantastisk bok där. Det är så vackra böcker med underbara bilder. Jag valde en bok som hette "Fashion Box". I morgon så ska jag vara inne och njuta av bilder genom modets historia..
Rekomenderar allt å alla ett besök på fotografiska!
Viktklubb
Hmm har hört att det hör ihop med förbränning, att man helt enkelt måste röra på sig..
Äh, jag vet inte..jag går ju till bilen varje dag. Hämtar kaffe från bryggarn på jobbet....Vad mer krävs?
Så har jag åter igen anmält mig till Viktklubb på nätet. Är inne på vecka två nu och räknar kcal...shit vad det är tråkigt. Det ända man längtar till det är vinet på helgen, chokladkakan i kylen, som just nu lyser med sin frånvaro..Tycker att man bara borde rasa i vikt när man anmäler sig, kostar ju ändå lite..
Det värsta är helgerna...vad enkelt det är att kolla i kylskåpet..Hyllorna i affären blinkar när man passerar onyttiga saker, gärna en larmsignal, som gör att man formligen tvärnitar när man passerar onyttiga, söta och feta varor på hyllorna..
Så i morgon säger jag bara...Välkommen Fredag!! stoppar Viktklubben i mitt undermedvetna och hoppas på att rasa något hekto även denna vecka...
Trött..
Mörkt när man vaknar, snart är det mörkt när man åker hem från jobbet.
Vinterkläder på. Varmt i affärer. Bitande kallt utomhus. Vindar som piskar i ansiktet. Regnfall som blöter ner allt i sin väg. Snön som faller, slasket som kommer. Skrapa is på bilrutan. Bilen som strejkar. Bussar å tåg som ständigt är sena.
Allvarligt!! Jag har insett för SÅ många år sedan att jag är född i fel land. Svårigheten är egentligen inte att flytta....problemet är bara att man har några barn, som man gärna vill ha med...vilket deras fäder och dom själva förmodligen inte skulle uppskatta...
Så......bara gilla läget. Tända ljusen på borden. Hoppas att man tar sig igenom en höst/vinter till. Kanske tom vill hända något roligt och positivt i livet denna period :-)
RMI....pratade man mycket om inom ledarskap...Rätt Mental Inställning...
Jo, det är nog det enda som räknas...fast jäklar vad trött jag känner mig...
Dejta-ett cv-en intervju
Jag har ju varit med ett tag. Just nu kan jag jämföra min dejtingfrekvens med torkan i Saharas öken..
Ändå himla spännande...Du träffar en människa, som du egentligen inte vet mycket om. I allafall om det är via nätet där jag träffar mina dejter..
Sedan så börjar förhöret, över en fika eller kanske en middag...
I bästa fall så flyter samtalet väl, i värsta fall, så får du skylla på att du har tvättstugan hemma..
Det som är faschinerande det är när man skiljs åt. Man kan ha träffats en gång, två gånger...nu börjar man hunnit gå igenom sitt eget cv och förhoppningsvis lyssnat in cv:t från motpart...
Då kommer frågorna? Vill han ses igen? Vill jag ses igen? Intentionen....Blir man dissad? Ska jag dissa?
Det är då jag tänker på arbetsintervjuer, det är egentligen samesame...man går igenom sitt liv..Kryddar lite på sina styrkor, styr undan sina svagheter. Skakar hand, går därifrån..sedan en väntan....Kommer dom att ringa? Är dom intresserade??
Så frågan är får jag jobbet/ hittar jag mannen??
10 år sedan..
Minns det som igår, tror de flesta gör det. Vet precis vad jag gjorde....
Var på kontoret, på säljbolaget där jag arbetade..Plötsligt la alla ned vad dom hade för händerna och gick till den gemensamma tv:n som stod på. Dessa osannolika bilder, hur "något" åker i full fart in i Worldtradecenter...
Vad hände?
Vad var det?
En kort stund senare samma smäll igen, fast igenom andra tornet. Är det ett skämt? Någon som skojjar? Fejkade bilder.
Världen stannar till, världen är i chock, var och en försöker förstå och ta in det som hänt.
Nyheterna pumpar ut dessa ofattbara bilder om och om igen, fast det är fortfarande lika osannolikt.
När jag kommer innanför dörren hemma. Sitter min dåvarande man. Min bästa vänninna med sin familj. Tv:n är på.. Barnen leker helt i sin egen värld. Vi sitter där, timme efter timme och följer det som händer med fasa och förtvivlan över det osannolika som faktiskt inträffat...
Förvånad..
I min dotters värld handlar det mer om timmar som hon inte gjort något inlägg...I min värld så handlar det just nu om veckor...
Ja livet tuffar på, vissa veckor går himla så snabbt...Så tycker jag det är med våren och sommaren. Var tog dessa fantastiska veckor och månader vägen?? Utanför skiner solen, fantastiska höstdagar. I balkonglådorna fortsätter mina blommor att frodas, utan att jag ens vattnar dem....
Idag tog jag å gjorde iordning mina vår/sommarskor..nu är dom undanstoppade i garderoben. Planen på att snarast handla vinterkläder till knodden..Fasiken, nästan bara tre månader kvar så är det jul...Känns abstrakt..Puh..även om det är mysigt att sitta i soffan, tända stearinljus..Hösten och vinterns veckor är sega, tunga, trista...Åh jag önskar så att det kunde få vara vår snart igen..
En ensam kväll i soffan, fast jag har lärt mig att förlika mig med tanken å tycker tom att det är skönt. Att bara vara. Att ladda batterierna...För så lätt jag har att koppla på turbon, å bara gasa å köra....
