Dejtavhandling..
Vilken helg.
Igår satt jag på nätet vid 14 tiden. Kommer en man, ser ganska trevlig ut. Gör det jag aldrig gjort, bestämmer oss för att träffas om dryga timmen i stan. Ett möte kan väl inte vara fel? en kopp fika är väl bra?
Ojojoj...vilken dejt..puh..han var defenitivt inte min typ och jag inte hans. En monolog om hans arbete och hur svåra vi stockholmare är...(han var från en annan del i landet)
Skrattandes åkte jag hem och var ändå nöjd med att jag vågar kasta mig ut på dejt...
Så idag söndag...dags igen..Det här var oxå en man jag inte haft någon direkt mailkontakt, men vi bodde ganska nära..och åter igen..Ett möte kan väl inte vara fel? en kopp fika är väl bra?
Ojojoj...tyckte jag att de 45 minuter som jag fikade igår var långa, så var det ingenting mot dessa..Jag frågade, han svarade..men mycket mer sas inte...puh....hur svårt kan det vara att föra en konversation..I dag blev det mer som en monolog.....40 minuter senare så reste jag mig och sa tack...
Flera av mina goda vänner tycker att jag ska skriva om nätdejtning, som en avhandling. Tror banne mig att jag ska skriva, för mycket finns det som är värt att nämna om dessa "mini samhällen". Är nog värt att dela med mig den erfarenheten till andra personer som ska ut i dejtdjungeln..
Vilken vecka
Jag har varit på tre intervjuer. De första två var sådär intressant. Den sista och tredje som jag var på i går vill jag ha! Vill vill vill...De är på ett av sveriges mediahus, bara att få in en fot där, att arbeta med de titlar som finns där. Happenings och event..Det som talar mot att jag får tjänsten är nog att killen jag träffade kan känna en viss oro över att jag vill ha hans jobb sedan...hmmm..vem vet;-) så jag vågar inte hoppas för mycket. Vet att det är en oerhörd konkurres på dessa jobb.
Träning....jag har utökat med 300% denna vecka..från 0 pass 0 träning, till att ha tränat på Friskis tre gånger. Jag är stolt. Håller till och med på att fixar ett schema så att jag ska kunna träna två dagar iveckan , även sedan när jag börjar jobba. Det är bra!
Dejting...tja...det finns inga ord...Har råkat på x antal träskallar på nätet denna veckan. Det är då man funderar på om det verkligen kan funka? En man skrev mail som en författare, ojojoj komplimanger haglade, värderingar, intressen han skrev om allt, på ett fantastiskt sätt...pågick i flera dagar. Lämnade ut sitt telefon nummer, jag googlade på det och det stämde..Dagen efter så är alla spår, mail, kontakter och han själv som bortblåsta på saiten. Prövade att ringa dagen innan han "försvann", inget svar....Märkligt..En annan man har oxå gett ut sitt nummer, stämmer inte med stad han uppgett att bo på, diffar 20 mil....samt att han använt två olika förnamn..
Jo som min nyvunna vän Torbjörn säger, jag borde göra en avhandling om nätdejtning....
Lördagen tickar på, finns lite att göra hemma, men vore kul att hitta på något roligt, vet bara inte vad...
Intervjuer
På väg in till stan nu. Intervjuer som hägrar. Hoppas att allt är bara bäst.
I morgon har jag ytterligera en intervju, som jag hoppas ganska mycket på.
Bäst att åka nu.
En gång till- jag äger!!
Det var dags, att utmana sig själv igen. Idag var det Yoga som gällde.
In i en lokal med ett femtontal andra personer. Ljuset var dämpat och levande ljus tända där instruktörens plats var. Musiken var avkopplande och stämningen mysig.
En viss oro kände jag för yogarörelserna, hur skulle jag fixa det. Jag har ju sett på tv hur akrobatiskt yoga kan vara. Fast det var så soft, så skönt, så avkopplande och bra. Jag vill göra det igen. Nu känner jag mig heltaggad, vill lyckas med att få in träning i vardagsshemat. Trodde aldrig det skulle hända. Det gäller nu att bibehålla motivationen framåt.
I did it!!
Trotsade min egen vilja, klev förbi den.
Regnet utomhus, slask på marken.
Inget kunde hindra mig...
Startade bilen och begav mig till Kista.
Den röda och vita loggan lyste klart, fanns inte en chans att ångra sig nu.
Gjorde debut idag, någonsin på ett gympapass med Friskis och Svettis. 55 minuter.
Jag överlevde. Kordinationen ska jag inte skryta med, men jag var med hela passet.
Shit, jag är stolt nu. Trodde aldrig jag skulle fixa det.
Ibland undrar man över om det finns en övre makt. När jag ska betala och gå in så visar det sig att dom har ett provapå kort som gäller i 14 dagar, då får du testa allt- gratis. Det var nog meningen att jag skulle dit idag. För nu kommer jag inte undan. I morgon ska jag testa Yoga, det har jag alltid velat göra, men fegat ut...
Vem vet, kanske det otroliga kommer att ske...att jag börjar träna..
Superkvinna!!
Det känner jag mig som nu! Självständig och bra.
Började dagen med att köpa en ny soffa med divan.....mmmm, mysigt.
Färgen blev beige istället för grå som jag tänkt mig, den fanns bara i beige och jag satt så grymt skönt. Så det blir perfekt. Tänk att få bara rådgöra med sig själv....hmmm positivt...jag får bestämma ;-)
Sedan var det dags för dagens utmaning....köpa en dator..ojojoj...för dem som känner mig så vet ni hur teknisk jag är.....men men...hur svårt kan det vara...
Jag hann in på två onoff, två elgiganten, en siba....för att slutligen hamna på Phonehouse...så det blev en dator där. Toppen. Nu har jag suttit och klurat, fört över filer från min gamla dator till denna. Bilder och allting. Toppen, jag är stolt över mig själv!!
Nu blir det en kväll i stillhetens tecken. Jag ska njuta av dagens inköp och min fantastiska förmåga att fixa dator!
Måndag..
Ny vecka. Barnen hos sina fäder. Tid för återhämtning, fast ändå inte.
Ska på lite intervjuer i veckan. Hoppas jag hittar något bra, gärna med FET lön, vore så skönt att slippa tänka på jobb sista tiden av min sjukskrivning. Det vore oxå bra att slippa engagera sig i a kassan, de betalar ju ändå inte ut ersättning förrän efter månader av arbetslöshet...
Idag ska jag, teknikens under...not! åka ut och köpa en ny dator. Den jag har idag är hopplös. Datorn är ju min bästa vän när jag är ensam, så funkar den inte blir jag GALEN!! och det är inte bra med min diagnos ;-)
Dags att bege sig av utåt. Njuta av ljuset som solen sprider och hoppas på en bra dag!
Kattskit...
Jag tror att det var årets första riktiga vårdag idag. Härligt. Solglasögon på.
Kaffekopp och glass med ut till lekparken. Lillknodden hellycklig, vi tog fram leksaker som vi haft förvarade hela vintern i förrådet. Hink, spade, boll, bilar..
Små barnben som springer mot rutchkanan. En längtan efter att bara få susa ner.
SKIT!! Kattskit- överallt runt kanan, nerbäddat i snön, men formligen överallt...Ugh...
Första tanken är att bara ge upp leken där...satsa på att hålla sig på ytor där vi inte ser skit..men vad gör man...jo fram med spaden och börja skyffla...så knodden kunde leka och åka kana.
Fy farao vad jag tycker katter och kattskit är äckligt. Kommer ALDRIG bli vän med en katt.
Tacksam och nöjd
Kan vara att jag faktiskt i rådande lågkonjunktur uppenbarligen inte har svårt att komma ut på intervju...
eller att jag har fantastiska vänner och familj..
Tror att det är viktigt att påminna sig om dagligen vad man faktiskt har, istället för vad man inte har.
Jobba med självkänslan är också viktig. Tänka på innan man lägger sig på kvällen vad man gjort på dagen, åter igen litet som smått som man är nöjd med. Det är så enkelt att bara skriva ner i en bok bredvid sängen.
Carpe Diem, ett slitet uttryck, men jag tror att man behöver påminnas dagligen. Att ta tillvara på dagen. Vi vet inte hur många dagar vi har på denna jord, om vi håller oss friska eller vad som händer...
Tomt..
Undrar om jag någonsin kan lära mig att uppskatta ensamheten och ta tillvara på den?
Kanske till och med se fram mot den...
Så skönt dessa veckor då barnen är här. Att det är lite liv, att det är lite rörelse...
Fast ensamheten i själen finns kvar...saknaden av någon...
Tid och tålamod, det är de orden jag slåss mot nu...en daglig kamp.
Stesshjärnan
Läste en bok om stress...
På stenåldern så kom adrenalinet ifall det stod en sabeltandad tiger utanför grottan, eller att det blev någon naturkatastrof..Då kom instinkterna att rädda familjen, adrenalinerna gick på högvarv....
Någonstans så har mänskligheten missat utvecklingen..Samma stressreaktion, adrenalinkick infaller idag, i nutid..om datorn hänger sig på jobbet, kopieringsmaskinen är sönder, bussen är sen....
Det är då man funderar, hur är det möjligt. Trots denna ständiga samhällsutveckling så lever vi kvar på stenåldern vad gäller stressfaktorer...då kan man också fråga sig...vilken stress var mest relevant, den då eller den nu??
Bra dag,
Tog förmiddagen till att åka och fixa en obefogad räkning som jag fått krav på..Utan att ens behöva bli arg så tog dom så vänligt emot den.
Gick in på Åhlens, köpte en gigantisk mjukdjurstiger till lillgossen som fyller år snart, då är lyckan gjord. Var även in på den klirrande, flaskförsedda butiken där de bara säljer procent...
Svängde ut bilen ur p huset, solen lös upp den grymt skitiga bilen. Färden bar av mot Spånga. Där lämnade jag in kläder åt dottern på Second Hand. Tänk vad jag uppskattar att slippa stressa, att hinna med saker som man annars prioriterar bort för att stressen står en upp i halsen.
Handlade åt en av mina närmaste vänner som är lite konvalecent efter operation. Bara det är glädjande, att kunna hjälpa någon som står en nära....sedan åt jag lunch med henne och hennes lilla knodd, mysigt!!
Nu har jag fikat med mina stora barn, och bilen ska snart få luftas en stund till. Färden ska gå till dagmamman och hämta min älskade, hypokondriska , martyrson ;-)
LAGOM!!
Jag vet att jag alltid fokuserar i 190 på något, om det så är relation, jobb eller något annat...
Inget ska ske LAGOM...
Har ett "bollplank" jag träffar då och då...hon sa idag att jag MÅSTE lära mig göra saker LAGOM bra, LAGOM fort,
LAGOM kul...ska jag bli arg och förbannad så ska jag vara det på ett LAGOM sätt..
Hur kul känns det?? I min värld inte alls, nästan abstrakt, skumt....Hur är det att vara LAGOM ??
LAGOM tillfreds, LAGOM glad, LAGOM ledsen....ojojojoj...det här är min utmaning framåt..
Hon tyckte precis som mina vänner att jag ska fokusera framåt på mig själv..inte på jobb, inte på relation, utan på mig..Den värld jag varar och verkar i är det väldigt annorlunda...Jag har ju tagit hand om någon annan sedan jag var 16 år, samtidigt som jag fokuserat på karriär och relation. Det här är min andra stora utmaning..puh...jag har lite att jobba med..
Fast med insikt så kommer kunskap och för att komma upp till ytan så krävs det nog att man varit på botten ett tag och kännt på hur det är där.
Tack min familj och mina goda vänner för att ni finns för mig!
Jobb intervjuer..
2 h innan intervjuen så var jag tvungen att hämta min förskylda lilla gosse hos dagmamman. Tack o lov att jag har en sådan fantastisk mamma som alltid ställer upp!!
Intervjun var i det faschionabla östermalm, såklart..
Träffade en kille som snabbt berättade att det var många som sökt och att det skulle bli en kortare intervju i det här läget. Så skönt att vara så lugn, att inte känna någon panik att jag MÅSTE ha jobb i morgon.
Tror det gick ganska bra, vet inte så mycket mer om bolaget, men valde att inte ställa frågor innan jag vet om jag är vidare..
Tänk, ibland så händer det flera roliga saker samma dag. Två intervjuer hos andra arbetsgivare till veckan blev klara. Båda jobben verkar bra och intressanta. Tänk det är som att vara på en motorväg, med många olika filer och i det här läget så väljer jag fil, vilken väg jag ska ta.
Gillar att ha många bollar i luften, se ljuset och möjligheterna i tunneln.
Lobotomi...
Tänk om man bara kunde gå in och beställa...
"-En lobotomi tack!"
"-Något särskilt syfte med ingreppet?"
"-Jo, jag skulle gärna vilja vara ständigt lycklig, glad och nöjd med livet. Jag skulle vilja leva utan ifrågasätta något utan förutsätta att allt går min väg och det jag säger och gör alltid är rätt."
"-Självklart, jag förstår precis. Inga problem. Ta av dig mössan bara så sätter vi igång."
Men men så funkar det inte. Det mina vänner påminner mig om är tid och tålamod....det är vägen till framgång för mig just nu. Kan ärligt säga att tid och tålamod är mina värsta begrepp just nu..Så sugen att stänga bildörrarna, vrida igång nyckeln, starta turbon och GASA!! Gasa i från både tiden och tålamodet..fast jag har ju lärt mig...det är bara en tillfällig flykt. Jag måste lära mig leva i nuet.
Någon som har en liten hjärna, men är lycklig för det...
Ensam i själen.
Att hur många nära och kära, hur många fantastiska vänner man än har...
..så är ensamheten i själen svårast att bemästra.
Den ensamhet som bara du själv och ditt inre måste bemästra.
Hur det sliter i dig och drar, åt alla håll, det gör ont..det finns ingen genväg,
du måste ta dig igenom på ditt eget sätt.
När smärtan, sorgen och ledsamheten är som värst då flyr jag...till min bästa och närmaste vän, som alltid finns där och alltid förstår.
Idag åker jag till henne..Tack för att du finns!!
När blir dejten en relation?
Jag har hunnit skaffa mig några "nätkompisar" via dejtsaiten.
Det är toppen. Något som är intressant att tänka på och reflektera över...
när tar själva dejtandet slut? när går man in i en relation?
Vissa kan tycka det är jätte enkelt, det är ju bara att bestämma när man går in i relationen..
Fast är det så enkelt? Har vi inte med oss massor av olika bagage, många olika värderingar.
Tankar och saker som är så självklara för mig, är inte alls säkert att mannen i fråga tycker och tänker..
Då kan man tänka, är det inte bara att fråga...? Hmm funderat på det..Tycker det känns lite skumt.
"-Du vad tycker du egentligen...har vi en relation, eller dejtar vi bara"....
Skulle finnas något slags dejtlexikon, där det finns färdiga mallar...
Dejt energi..
Träffade mina vänner, varav den ena tjejen hade vi inte sett på nästan tio år. Maria, vad roligt att se dig igen!
Det kändes som igår när vi pratade bort tre timmar. Vi ses nog snart igen.
Sedan in till stan. Gick runt lite med mina klackar och gjorde några ärenden, sedan så satte jag mig i hotellbaren och väntade in mannen ifråga, som jag träffade i förrgår. Vi hade en SÅ trevlig kväll. Middagen avverkades på ett av de mest romantiska ställena i stockholm, Mc Donalds på Vasagatan. För att dessutom få en extra toutch på middagen så satt vi på barnavdelningen, där stolarna är ungefär hälften så höga som vanliga stolar.
Konstigt det är. Ibland känns det som om man känner någon så väl, fast man nyss träffats. Inget känns konstigt eller konstlat...utan man bara är och har kul. Känner sig nöjd med att bara vara, som om man alltid hängt i hop.
Hade en toppenkväll, med risk för att det kan skapa ett beroende, att man vill ses igen och igen och igen.....
Carpe Diem
Ännu en ny dag i solens tecken,
snön droppar från takåsarna och man känner hur våren sakta smyger sig på.
Idag så ska jag och en kompis träffa en tjej vi inte sett på tio år och luncha med, roligt. Någon nytta med Facebook blev det.
Därefter bär det in till stan för att dejta mannen jag träffade häromdagen. Kan det bli bättre..??
Det är väl det som är jobbigt, nu när det känns så bra....så undrar man...kan det vara så bra eller???
Väl mött, njut av solen, ta tillvara på dagen. Den kommer inte tillbaka!
Dagen efter...
Jag tycker det är så roligt att få möjlighet att träffa nya människor.
Ganska snart efter att vi setts, sitter i en bar på ett hotell i stockholm,
så kommer två av hans kollegor fram och sätter sig..
Bara det var komiskt och roligt, helt plötsligt så blev det några nya personer till att hälsa på.
Fast efter en stund så valde vi att ta oss ut till en restaurang.
Hade en himla schysst dejt, med en trevlig man, som jag hoppas på att lära känna bättre.
Idag har det varit en dag i trötthetens tecken, det blir natti natti snart.
Ny dejt ;-)....
Det är så många tankar man har innan.
Extra mycket funderingar är det då man verkligen inte har någon aning om vem man möter..mer än några ord via mail eller chatt.
Pratade lite med honom i telefon igår. Åh så svårt att avgöra..så svårt att veta..
Vem är han?
Vad gillar han?
Värderingar, tankar, språk, drömmar och visioner....
Har han något driv?
Det ger positiv energi att träffa nya människor, även om man aldrig träffar vissa mer än en gång..
Fast man kan leva på hoppet...dom säger att det är de sista som överger en...
Manlig..
kan säga att det är svårt då vi tvingas bära , släpa och fixa som en man...
Kommer aldrig ifrån att män har bättre fysik, generellt, än kvinnor..
Var och köpte en byrå till dottern via Blocket idag..Mannen var vänlig att hjälpa mig in med den i bilen. Puh...tack!
Väl hemma, bilen framkörd, vad gör man?
Jo, ens kvinnliga list ser ju till att "lyfta" sonen , så han 13 år får vara lite "manlig". Perfekt, han och hans kompis fick vara så manliga och hjälpa till att lyfta...
Fast ibland blir jag ändå trött....
Mannen i mitt liv.
Tänker du på mig?
Hur ser du ut?
Vad tycker du om?
Du finns i mina tankar,
i drömmarna är du i mina armar.
Värmen och attraktionen finns där,
men något saknas..
DU...
var är du ..?
vem är du?
finns du?
Recept i relationsdjungeln
INGREDIENSER:
Tillit
Respekt
Ömhet
Kärlek
Närhet
Uppskattning
Förtroende
Vänskap
Saknad
Längtan
Värm under ett stort täcke....i ganska många minuter....
se varandra i ögonen, bekräfta att alla ingredienser finns med...
Smaka av och njut av livet och kärleken.
Förväntan
något särskilt,
något annorlunda,
en längtan,
ett hopp,
vem är du?
Tiden står stilla,
väntan på att dagen kommer.
Rösten,
Känslan som berör,
snart..då är det dags att mötas.
"-Utseende spelar ingen roll" eller blunda..
Spännande, är det inte en fantastisk reflektion.
Hur ofta läser man inte om det i olika personprofiler.." Sökes likasinnad, utseende spelar ingen roll"
BULLSHIT säger jag. Det låter bra att säga det, att skriva det. Men in real life....är det någon som verkligen tror på det och köper det??
Inte jag...alla har vi olika smak och faller för olika saker, det är väl en himla tur det..men kom inte och påstå att mannen / kvinnan du faller för inte har NÅGOT som tilltalar??!!
Jag är kanske hård och krass, fast ska man leva med någon, dejta någon, så måste det väl finnas något som tilltalar, en viss attraktion..Eller är det ögonbindel på och leva i ett ständigt mörker?
"-Hallå mamma, BLUNDA, din nya snubbe kommer" , vore inte det en toppkommentar när det ringer på dörren och dottern öppnar??
måste tjäna pengar snart...samlar på dem......
ojoj dagen har försvunnit..nu snart dags för natti natti.
Lillkillen förskyld igen, hemma nu ett par dagar med mig.
Idag så avverkade vi Ö & B, samt Ikea...Vek mamma som jag är så blev det en gosedjurshund, ful var den dessutom ...men...han hade aldrig sett en sötare, goare och finare i hela sitt liv (inte fyllt fyra än) shit..ja det var vekt, men han fick hunden.
Dags att börja lägga in en växel, ska börja titta efter jobb nu...vad vet jag inte...men jag måste börja tjäna pengar snart...kan vara bra att ha...samlar på pengar...
Vrid igång tändningsnyckeln...
Se sig om efter vad jag ska göra framåt. Känns lite motigt,
fortfarande trött. Kan det vara förskylningen som fortfarande spökar?
Vad ska man göra framåt då?? Prinsen lyser med sin frånvaro, så försörjning är bara att lägga ner...
Försäkringskassan behöver kanske lite nya medarbetare...
Min läkare är kanon, hon för dialog med "kassan" så att jag får ersättning ett par månader till. Det vore topp för hitintills sedan jag blev sjukskriven så har det kommit 0 :- i inkomst...
Så känns så enkelt att ta fram min Ferrari nu, vrida på nyckeln, lägga i en växel och GAAAAAAAAAAAAASA!!
Fast, det bästa är väl, har jag blivit varse ...att gasa sakta, långsamt..ta mig tid att reflektera vad jag söker för jobb och varför....Shit det här är en utmaning......
Försäkringskassan!!
Jag har tillit till att allt ordnar sig, fast visst är det tröttsamt...Nu har jag börjat söka jobb...fast jag är "ordinerad" att inte göra det..Men vad ska man göra?
Underbara Sverige, här har jag jobbat, slitit, betalat skatt i så många år...vad fick jag för det??